Om och endast om

Fett skumt ju!

2012-01-28T23:45:00.009+01:00

Julefrid, juleljus, julesnö och juletid. Blott fyra stycken ord med prefixet "jul-" och ett efterföljande foge-e har Akademien tagit med i sin ordlista. De kallas för variantformer.

Ordet juleskum kan man alltså inte hitta. Och faktiskt inte julskum heller. Men i matbutiken fann jag båda.

Akademien fann väl inte fog för dessa ord. Drygt hundra ord, från jula till julöl, fick räcka. Det går ju faktiskt att sätta ihop julord – eller ska det heta juleord? – i all oändlighet ... Eller åtminstone ända fram till fastan.

Men kanske finns det en skillnad? Är juleskum fetare?

vi vill ha fett, vi vill ha fett, vi vill ha fett
vi släpper alla tömmar, fet jul
(Galenskaparna & After Shave)

Om att vara om sig och kring sig

2012-01-27T00:45:00.007+01:00

Efter många om och men har det hänt. Och det var värt den lilla omkostnaden också.

Vad? Kolla häromkring!

om, om igen
(Mikael Wiehe)

Är filosofi flummigt?

2012-01-25T15:04:00.001+01:00

Hur gör man när man filosoferar? Ställer man genuina frågor som saknar definitiva svar? Eller är frågorna bara hårklyverier och ordstrider? Vad är filosofi egentligen?

Man kan säga att filosofin befinner sig i ett gränsland. Filosofin är varken en empirisk eller icke-empirisk vetenskap. Filosofin är mer grundläggande än de övriga vetenskaperna. Men vad är vetenskap? Vad skiljer vetenskap från religion? Är filosofi något mittemellan vetenskap och religion?

Kanske. Men både vetenskaperna och religionerna bygger på antaganden på ett sätt som filosofin inte gör. Vad gör psykologin till en vetenskap och inte religion? Det här med ett "jag" är väl minst lika tveksamt som en "själ". Allt är bara generaliseringar. Kan du bevisa för mig att du finns? Hur då? Den här bloggen kan väl lika gärna vara en produkt av ditt eget medvetande? Eller?

Ur en synvinkel kan allt verka totalt meningslöst. Men ta det lugnt! Vad är mening? Livet är vad man gör det till. Fundera på det ...! Kan det vara det som allting handlar om? Det är din samling av känslor och intryck som skapar yttervärlden. Världen är din! Allt hänger på hur just du ser på saken!

Filosofin är inte flummig. Filosofin försöker tvätta bort flummet. Filosofin är ensam om att ha sig själv som objekt. En kritisk fråga om filosofin är alltså filosofi. Det är filosofi att ifrågasätta sin egen existens och sina grundvalar. Att filosofera är att ta reda på hur saker och ting verkligen föreligger. Eller att åtminstone försöka!

han sitter i djupa tankar
konsten är lång, och livet är kort
(Gunder Hägg)

När köttet är slut

2012-01-21T02:18:00.000+01:00

Nån skrev att dagens politiska journalister behandlar partiledare som om de vore fotbollsmanagers. De spekulerar i vem som ska få sparken först.

Men det är värre än så. Dagens politiska journalister vill se blod. Och de skiter fullständigt i vad som uppfattas som objektivt. De är simpla fotbollshuliganer. De är hundar!

lockad av bloddoft så kommer så drevet
inget är heligt för dom
(Charta 77)

"Jag ska bara dö först!"

2012-01-20T21:59:00.000+01:00

Som barn hade jag två intressen: det ena var tv-spel och det andra var av en mer sammansatt natur. Tv-spelet var en grå låda med texten Nintendo Entertainment System. Jag var en Nintendo-nörd.

På mitt senaste inköp står det Nintendo 3DS. Mellan min nya maskin och den gråa lådan har intresset sviktat rejält ett par gånger, men aldrig dött. Med bara några mindre mobila undantag har jag haft alla maskiner. Jag har alltid varit en Nintendo-nörd.

Värre är det med Nintendo självt. Under det senaste årtiondet har jag tyckt att företaget har tappat bort sig lite. Det har visserligen kommit fantastiska titlar hela tiden, främst i Zelda-serien, men den där riktigt unika känslan försvann på nåt sätt. Vad hände?

Vi kan kalla känslan för den vuxenbarnsliga eller den välbalanserade. Det var som om lagom gullighet bara fanns i Nintendo-spel, som jag skrev en gång. För gradvis blev spelen lite för mycket åt något håll. Det var som om Nintendo gick på myten om sig själv. Det blev för många Mario Partyn.

Det var egentligen inte förrän alldeles nyligen som jag tycker att de nyktrade till. Med Mario Kart 7 och Super Mario 3D Land skingrades dimman och allt blev precis rätt igen. Det sistnämnda spelet borde för övrigt följt med 3DS-maskinen vid lanseringen. Då hade världens bästa tv-spelstillverkare varit riktigt rika idag. Att sälja spelmaskiner utan spel är ett oskick. Och givetvis ska den där mustaschprydde rörmokaren vara den evige reklampojken!

Mitt andra intresse som barn var Lego. Det var alltså bits – och andra bitar! Men det här inlägget handlar egentligen inte om det som låg utspritt över hela mitt rum. För Lego kunde jag slita mig från, något som sällan gick med den där grå lådan. ”Jag ska bara dö först!” blev svaret när mamma ropade att maten var färdig. Man undrar ju hur hemskt det lät.

Men plastbitarna är ändå svåra att undvika, då Lego numera är synonymt med tv-spel. Vem kunde tro det? Inte ens med ett barns svindlande fantasi kunde jag tro att dessa gick att förena … Och bara med en vuxens tråkiga besinning kan jag idag begripa varför jag fortfarande inte har provat ett lego-tv-spel.

när barnasinnet har berövats på sin glöd
då har ondskan nått sitt mål till slut
(Hansson de Wolfe United)

It's a mii!

2012-01-16T03:03:00.005+01:00

Om man springer på stan i Stockholm med en Nintendo 3DS kan man få påhälsning av den skäggiga gubben här bredvid. Funktionen kallas för StreetPass. Och den skäggiga gubben är ingen annan än jag!

Tråkigt nog verkar det finnas få personer som har en 3DS med sig till universitetet. Men kanske blir det bättre den här terminen. Kanske dyker Mario-spelare upp ur sina rör när våren närmar sig. Då ska alla lampor blinka grönt!

jag vet att det finns ett TV-spel där allt man gör går bra
(Raymond & Maria)

2011 – A till Ö

2011-12-31T01:07:00.006+01:00

Ett år måste summeras – högt såväl som lågt! Här kommer årets:

Artist: Kjell Höglund
Betyg: A! »
CD: In i äventyrets vilda labyrint av Roger Karlsson
Diné: frukt i mat »
Etik: det är enkelt! »
Flås: flytten och praktiken »
Grimas: om ordet "att" »
Hitlåt: Skurkar i manschett av Johan Johansson
Inlägg: Äggoismen »
Jönsigaste: om cykling »
Konsert: Dan Viktor »
Litania: om "gilla läget" »
Moralister: regeringen » »
Nintendo: Mario Kart 7
Omvärdering: Twitter »
Prosa: filosofiläroböcker
Quantum satis: IFK Norrköping
Radio: Filosofiska rummet
Studier: insikten att man valt rätt »
Telefon: pekskärmsmobil till sist
Utläggning: om läppsyler »
Va?: Spotify-skivor som kommer och försvinner igen
X-il-rapport: två allsvenska segrar mot Djurgårdens IF!
Ynnest: att få undervisa »
Zappning: Vem vet mest?
Återvinning: vädret »
Älskling: min förlovade sambo
Öl: Yeti Imperial Stout

I den här listan finns mycket att blogga om – det är bara några får sin förklaring, som synes. Och jag lovar att återkomma i de flesta fallen. Se det som ett nyårslöfte! Gott nytt år!

ännu glimmar glöden innanför
blommor spirar länge, tistlar dör
(Roger Karlsson)

Fyra år. Fem resor. En tradition.

2011-12-23T23:01:00.004+01:00

Tåg, buss, buss, buss – och buss! Så ser den kompletta bingoraden ut, på uppesittarkvällen på dagen före julafton. Men vart är vi på väg?

Nej, det här är inte ett underhållningsprogram, men en tradition är det allt. Dessutom är denna dag den enda dag som jag alltid har bloggat på – i och med detta! Jag kallade det för "resegaranti" förra året, då det har blivit en tradition att "skriva om min resa hem till Norrköping, oavsett hur tankeväckande den var", för att citera mig själv året innan dess. Och "alltid händer det nåt", skrev jag redan på ettårsdagen.

Men i år fanns det ingenting att rapportera hem om – överhuvudtaget! Och då ska ni veta att jag var beredd! Med nya smarttelefonen i handen kunde jag blixtsnabbt skrivit hem om hemvägen. Men icke något hände! Det är nästan så jag saknar SJ:s häpnadsväckande oförutsägbarhet, vilket var anledningen till att jag började blogga för exakt fyra år sedan. Swebus är som "Djungelns pajas" i Kalle, vareviga jul.

Så vad skriver man? Att det har blivit en tradition på riktigt – att man har blivit smått luttrad? Jo, det skulle väl vara det då. Jag överväger nu att fira femårsjubileet på räls!

under tiden bjuder järnvägsbolaget på en gratis supé
(Kjell Höglund)

@Wickawd

2011-12-22T00:01:00.002+01:00

Efter att ha hatat fenomenet får mobilbloggandet chansen. 140 tecken är egentligen för lite, men man kan försöka. Se länken ~~nere~~ till höger!

maskinerna är våra vänner
(Kjell Höglund)

[Ordet] Avokado

2011-12-21T22:19:00.004+01:00

Avokado verkar vara svårt att böja – många verkar tro att det heter "avokadosar". Och minst lika många klämmer avokadorna fel också. Eller är det samma människor?

Jag har inga problem med att märka ord när någon säger något tokigt. Jag ser det som en språkvårdsetisk plikt. Men att säga till när någon klämmer en avokado fel i affären känns betydligt svårare, fast det borde vara en plikt även det. Hur vore det om ingen någonsin sa till hur man ska klämma för att känna om avokadorna är mogna?

Men etiken får vänta lite, låt oss börja med själva ordet. Ordlistan säger:

avokado [-a’do] s. -n; pl. -r el. -er ● päronformad frukt

Det är väl egentligen inga konstigheter. Substantiv som slutar på o böjs ofta efter samma mönster, t.ex. korna, samborna och Hemsöborna. Det är en böjning som jag vill rekommendera; den alternativa böjningen, avokadoer, känns onödigt tillkrånglat, även om det är lite av en smaksak. Och apropå smak, har jag sagt att jag älskar avokador?

Inte? Då får jag återkomma till det också strax. Först måste vi löpa den språkhistoriska linan ut. Den är kanske inte så tankvärd, men ganska komisk. Det är nämligen så här: Ordet är från början aztekiskt – ahuacatl. Det ordet blev senare, genom folketymologi, till avocado i spanskan, ett ord som sammanfaller med advokat. I svenskan kallas också avokador för advokatpäron ibland.

Men det riktigt komiska är det ursprungliga ordet – som betyder testikel! Nu kan vi börja snacka etik …! För det krävs, om uttrycket ursäktas, ballar för att vara en sansad juridisk rådgivare åt människor som bryter mot avokadolagen – alltså de som klämmer på fel sätt!

Man ska inte klämma med hela handen. Man ska inte klämma avokadorna som det vore stressbollar. Sluta med det! Man ska klämma lite lätt i toppen på avokadon. Avokadon är ätbar om den är ganska mjuk och ger efter något. Om den är för hård kan man köpa den i alla fall och ha den hemma ett par dagar. Lagring gör inte denna kärnfulla frukt mindre god!

smaka på den mango som jag plockade i största hast
(Kjell Höglund)

Följ arbetslinjen – bli en stoiker!

2011-12-17T23:58:00.001+01:00

Folk arbetar ihjäl sig, som om det vore en plikt. Det är som om förnuftet och självbehärskningen måste segra över känslorna till varje pris. Det är som om vi alla är dömda till Sisyfos meningslösa öde.

Det är som alla har blivit känslokalla stoiker. Men vad hände med sinnesron? Nån måtta får det ändå finnas? Fler epikureiska tankar behövs!

vill du va’ me’ mej i trädgården i kväll?
(Stefan Sundström)

Ljuset i slutet av tunneln

2011-12-11T02:09:00.004+01:00

Efter snart fyra och ett halvt år har jag fortfarande flera terminer kvar innan jag når mina examina. Men med bara en vecka kvar på praktikperioden känns ändå målet ganska nära. Och vid en ännu djupare självrannsakan känns målet långt mycket mer nära än så.

Det känns nämligen underbart att inse att man har gjort helt rätt val. Äntligen! Det har liksom inte tidigare varit rätt tillfälle att reflektera över det, då första delen av min utbildning har varit ämnesstudier utan direkt fokus på läraryrket. Men nu har jag, alltså, fått vara ute i verkligheten, vilket har varit oerhört lärorikt på en mängd olika sätt.

Och så betänker jag tiden innan allt. För det tog en väldig tid innan jag insåg att högre studier överhuvudtaget kunde vara ett livsval. Det krävdes både långtidsarbetslöshet och en smärre trettioårskris innan jag ens förstod att det var ett alternativ. Det blev ett försök på vinst och förlust. I umgängeskretsen fanns det i stort sett ingen erfarenhet av eftergymnasial utbildning, som det så vackert heter. Det fanns knappt inte på kartan.

Men något som fanns på kartan var Stockholm – på lagom långt avstånd. Så jag flyttade hit och började läsa, först svenska, sedan litteraturvetenskap och sedan praktisk och teoretisk filosofi. Humanistiska ämnen blev alltså ödet för en som själv läste elprogrammet på gymnasiet. Med dagens politik kan vi konstatera att det hade varit ett omöjligt val. Nuförtiden måste man ju välja yrke redan i mellanstadiet.

Fast skolpolitiken ska jag inte behandla här. Jag hoppas nu bara att skattesänkningarna inte går ut över skolan – det långsiktiga tänkandet har aldrig varit den sorglösa borgerlighetens främsta kännetecken … Nåväl, apropå igenkännande är det sällan som en låt har passat så här bra:

efter vintrar som aldrig ville övergå i vår
ser jag ljuset i slutet av tunneln
(Kjell Höglund)

Snöfallet

2011-12-05T21:24:00.003+01:00

Snö kan man aningen hata eller älska – svart eller vitt!

Eller kanske inte jämt, men så här års är det i alla fall så. Om du inte tror mig får du göra en egen fallstudie. Fall-is-ifiera … förlåt … falsifiera min tes! Försök att göra det vid det kommande snöfallet.

Själv har jag min falang. Min plogbilsrörelse står redo att köra igång!

denna vinter, det inte vill falla snö
(Torkel Rasmusson)

Livets mening

2011-12-01T22:42:00.006+01:00

0,0000005 %. Så lite av universums livstid får var och en på sig – att göra vad? Den stora frågan om livets mening tenderar att alltid bli etik.

Ska vi lyda befallningar, se till konsekvenserna eller hänger allt på själva sinnelaget? Många har filosoferat. Och många har förtvivlat. I minst 2500 år har det funnits en förväntan, en förväntan att filosoferna ska komma med det rätta svaret på frågan om livet, universum och allting.

Och en del tänkare har sett det meningslösa – i själva frågan alltså! Frågan är ett uttryck för en suck och inget annat. Andra menar att vi inte har ett språk för att kunna tala om det. Det vi kan göra är att peka på ett meningsfullt liv.

Eller också kan vi försöka att ge en vink. Att få undervisa om livets mening känns som en meningsfull syssla för sinnena.

döden är ingen sjukdom
dumhet är ingen dygd
(Torkel Rasmusson)

A priori rum

2011-11-01T22:53:00.004+01:00

Mitt lilla studentrum är 17 m² ungefär. Låt säga att det är kvadratiskt. Då är varje vägg 4,1 meter lång och rummets diagonal är 5,8 meter, ungefär. Om man låter diagonalen vara en av väggarna i ett nytt rum blir det nya rummet dubbelt så stort, 34 m².

Så dubblar man kvadraten. I verkligheten ställer man sig i bostadskön.

Men låt oss dröja lite i geometrin, eller filosofin snarare, då ovanstående resonemang är klassiskt. I Platons text Menon lockar nämligen Sokrates fram dessa tankegångar hos en outbildad slavpojke. Att pojken till synes utan hjälp klarar av att dubbla kvadraten är ett ganska fantastiskt bevis för att vi har apriorisk kunskap – eller medfödda idéer.

Detta hör förstås till kunskapsteorin, ett ämne som jag även denna termin undervisar i. Att få vara ute i den empiriska verkligheten är roligt! Roligt är också att jag, efter att ha stått länge i nyss nämnda bostadskö, fått ett rum som är exakt dubbelt så stort, så stort att det faktiskt är en riktig och sann lägenhet. Ökningen av rumsytan känns mäktig, men störst är ändå att jag flyttar ihop med min flickvän på riktigt.

det mesta i livet är tur eller lottning
sök bland det som blir över
(Kjell Höglund)

Vi måste tillämpa det vi vill ha!

2011-10-30T22:50:00.003+01:00

Länge funderade jag på att skriva om min etiska syn på tillvaron. Jag tänkte framförallt ondgöra mig över den teleologiska etiken, alltså den filosofiska hållning som blott och bart ser till konsekvenserna. Men så började jag fundera på vilka konsekvenser ett sådant inlägg kunde ge och kom fram till att det bara skulle väcka ont blod.

Länge funderade jag också på att skriva om relativistiska och nihilistiska hållningar. För de tycker jag inte heller om. Men eftersom de mest liknar meningslösa känsloyttringar nöjer jag mig med ett ”bu” och ett ”usch” för dessa mindre krävande teorier.

Nä, det är rätta är att försöka att handla rätt.

vi måste tillämpa det vi vill ha
det finns inget annat val
(Kjell Höglund)

Om och endast om – en nätdagbok?

2011-10-15T17:15:00.003+02:00

I dagarna upptäckte jag att Språkförsvaret har förärat mig en länk. Det var mycket glädjande. Under rubriken "nätdagböcker" kan man klicka sig vidare hit.

Jag funderar dock på hur jag ska förhålla mig till en sådan nymodighet som nätdagbok. Och vad menas egentligen med dagbok? Att ordet har funnits i svenskan sedan 1600-talet är inget bra argument för att ordet är bättre än blogg. Det är inte samma sak.

Någon traditionell definition av dagbok duger nämligen inte – bloggande innebär vanligen inte dagligt skrivande om olika händelser på ett systematiskt sätt. Det är väl snarare det som nättidningar håller på med. På privata bloggar sker något annat, något relativt nytt. Det är en ny genre.

Här, till exempel, skriver jag bara undantagsvis om dagsaktuella händelser. Ibland liknar det alltså en dagbok, men ibland liknar det också kåserande och recenserande – eller rent av pamflettskrivande! Blandningen är salig och det är måhända bloggens kännetecken. Men det finns också ett annat gammalt ord som har förlorat lite av sin "dagliga" innebörd. Jag tänker fornfranskt.

Det här är en journal – jag beskriver språkliga sjukdomstillstånd!

Jag är fast här i dimman i min svarta blogg
(Eldkvarn)

Ärans och hjältarnas språk?

2011-10-13T22:43:00.002+02:00

Ära är ett tyskt lånord. Prisa är från latinet. Kredd är engelska.

Heder åt den som använder svenska!

svenska ord för att det låter bra
(Just D)

Bara för att

2011-10-04T23:38:00.007+02:00

Att är inget stort ord, men det är kanske det viktigaste ordet vi har. Om att utelämnas eller skrivs fel kan en hel mening bli obegriplig. Därför ska jag nu skriva bara för att ... Men först lite snabba fakta:

1) Att är ett av de äldsta orden i vårt språk.
2) Att är troligen det tredje vanligaste svenska ordet.
3) Att tillhör två ordklasser – i den ena är att i en klass för sig!

Som subjunktion (eller underordnad konjunktion) brukar ordet att behandlas ganska väl, men i sin egen ordklass, som infinitivmärke framför infinitivformer av verb, händer det ofta att att inte får vara med. Det är sorgligt, för att försöker bara – att – hjälpa till. Att vill ju visa att någon verksamhet kommer – att – ske!

Detta fenomen kan bli rejält iögonfallande i tidningsrubriker. Det kan vara svårt begripa varför, så att säga. Men det finns ett långt allvarligare problem. När att har rollen som just infinitivmärke blir att ofta uppläst som "o" eller "å". Detta är helt i sin ordning, men när att stavas på samma sätt blir att en ledsen ledsagare. Och ännu ledsnare blir att när ordet och får ta platsen. Det heter exempelvis aldrig någonsin:

* Jag älskar o blogga.
* Å blogga är det bästa jag vet!
* Bloggen funkar och uttrycka sig på.

Det här är usel svenska – för ATT uttrycka sig milt. Och det värsta är att det är vanligt också. Prova bara att googla den första meningen. Att folk inte skäms!

Jag hörde trummorna på stan
De sa att du lämnat mig
(Eldkvarn)

Var glad att du är liten!

2011-09-20T22:52:00.004+02:00

Krisen knackar på. Det verkar vara en välkommen gäst för somliga.

För det måste vara skönt för dem att slippa låtsas att de har några visioner. Det måste vara skönt för dem att bara sitta och utkräva ansvar av oss andra som råkar ha några visioner kvar. Det måste vara skönt för dem att sätta sig på krogen och tröstäta sig till nästa val.

men uppe i gemaken är luften så tunn, så tunn
att maten förlorar smaken, i höga herrars mun
(Gunder Hägg)

Sen skulle allting bli bra

2011-09-09T22:47:00.010+02:00

Av proggrörelsens alla stora band var Hoola Bandoola Band det mest träffsäkra rent melodiskt. Därom råder det inga som helst tvivel. Och det är väl inte helt okänt att bandet också bildades som en reaktion på det som de ansåg vara plågsamt under 70-talets tidigaste år.

Framför allt sägs det vara Blå Tåget som föranledde det hela. Och då menar jag förstås inte spöktåget på Gröna Lund, även om detta spår till äventyrs leder mig rätt nu. Det var nämligen just nöjesparken på Djurgården som fick utgöra den på inget sätt rysliga slutstationen för Hoola Bandoola Bands turné denna sommar. Det skedde i går. Och jag var där.

De öppnade konserten med dessa rader, vilka är tagna från låten Hemmet:

Jag har varit och tagit igen mej ett slag
på ett hem för såna som jag
Dom sa, jag behövde vila ett tag
Sen skulle allting bli bra

Med de första tonerna försvann plötsligt varje liten tvekan som jag hade innan – en tvekan att lämna hemmet, för att jag av hälsoskäl kanske borde vilat istället, och en tvekan inför att detta kunde bli något värt att minnas. För minnesvärt blev det. Och frisk höll jag mig. Allting blev bra. Wiehe & Co kan man lita på. Men en gnutta förutsägbart kändes det allt. Efter några låtar ville jag liksom åka med Blå Tåget en sväng.

Det stora undantaget från allt det som ibland kändes alltför inrutat var Rocksamba, just för att spelglädjen och inspirationen kändes störst där. Det är kanske också den låt som har åldrats bäst, både musikaliskt och textmässigt. Bra progglåtar gör liksom det.

Och får man lite hjälp att tyda texten
så blir den lättare att förstå
(Hoola Bandoola Band)

Frukt i mat!

2011-08-18T02:46:00.008+02:00

Man ska inte kasta stenfrukter i växthus. Tomater går bra däremot.

Bilden bredvid visar en hemlagad pizza. Enligt egen utsago smakade den förträffligt bra. För många andra är den däremot ett fall av en närmast vidrig företeelse – den har nämligen frukt på sig! Både ananas och banan! Och frukter har man ju till efterrätten. Det säger i alla fall den som utnämnt sig till grönsakkunnig person (om vi låtsas en fruktstund att det finns en sån).

Någon som inte håller med är jag. Frukt är livets grönsak! Låt oss gå till själva rotfrukten – urbilden för alla frukter: Vilken tänker vi på då? Banan? Förlåt, men den kan lika gärna vara ett bär eller en ört. Se, vi halkade av banan direkt. Problemet är att det inte finns någon vetenskapligt vedertagen definition av frukt. Istället får våra matvanor styra.

Svensk ordbok säger exempelvis att frukt är en "större ätlig växtdel som innehåller frön och har relativt mjukt och saftligt kött med söt smak och vanl. äts som mellanmål el. dessert". På så sätt blir vissa "ätliga växtdelar" till frukt. Om något inte passar i matlagningen, låt det vara en frukt. Men hela problematiken blir inte utredd. Definitionen bär inte frukt! Hur vi än gör ser vi bara toppen på isbergssalladen! Och det blir svårt att chilla vid tanken på att alla pepparfrukter faktiskt är frukter. Eller hur?

Om man tycker det är fruktbart att förvrida hela sin världsbild kan man hålla sig till de vaga botaniska definitionerna. Ett helt annat alternativ är att lyssna till EU som en gång i tiden bestämde att moroten – av alla grönsaker – är en frukt. Fantastiskt, va? För då är ju allt möjligt! Så därför påstår jag att tomaten är en frukt, även om det bär emot. För då gillar nämligen alla frukt i maten – åtminstone alla som anser pizza vara mat.

men aldrig har jag sett en rak banana
(Trazan och Banarne)

[Uttrycket] Gilla läget

2011-07-26T16:10:00.004+02:00

För drygt två år sedan skrev jag ett inlägg om uttrycket "gilla läget", vilket glädjande nog är ett av mina mest lästa sedan dess. Tyvärr blev det dock för hastigt skrivet. Här kommer därför ett mer utvecklat resonemang – för gilla läget kommer jag aldrig att göra. Man ska försöka ändra det som man är missnöjd med.

"Gilla läget" är både en klyscha och ett modeuttryck. Det kan antingen ha en ganska intetsägande innebörd eller ha en outsagd mening. Att "gilla läget" har denna dubbelnatur är en av anledningarna till att jag skyr det som pesten. Språkvetenskapligt kallar man ibland dylika uttryck för idiom, vilket betyder att orden bildar en fras med en egen innebörd. Ett idioms innebörd framgår alltså inte av de ingående ordens betydelser. Ett välkänt idiomatiskt uttryck är "kila runt hörnet", som ju betyder 'dö'.

Om man slår i Svensk ordbok, utgiven av Svenska Akademien, kan man hitta följande definition: "Acceptera omständigheterna som de är och inte protestera o.d.", vilket stämmer bra med min uppfattning. Problemet är dock användningen av det, eftersom ett uttryck tolkas utifrån det sammanhang eller den kontext det yttras i. För det är just i vissa vardagliga sammanhang som ovanstående förklaring blir lite väl knapphändig.

Allt detta förklaras enklast genom härledningen. Uttrycket är nämligen från början militäriskt. Och som var och en vet är det förstås en himmelsvid skillnad mellan att protestera som underordnad i en militär hierarki och att protestera som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Och lägg därtill att militären menar att det lönlöst att klaga på det som inte går att göra någonting åt. Det kan handla om att man inte ska gnälla på det kalla vädret, utan istället göra upp en eld, till exempel.

Till vardags använder vi dock inte uttrycket på detta sätt, utan blir istället – med det militära som mönster – ett uttryck för den som vill utöva härskarteknik. "Gilla läget" har alltså drag av domesticerande eller dompterande, vilket är den outsagda meningen. Således handlar det om likgiltighet och styrande. All strävan som ligger bortom den omedelbara horisonten är fåfäng, ungefär. Och att hoppas är att hoppas för mycket.

"Gilla läget" är också sådant som karriärister säger till varandra med något falskt och oärligt i blicken. Men framför allt används det av personer som anser sig ha en högre ställning. Det är något som en chef kan säga till en anställd när denne får sparken efter en lång och trogen tjänst: "Gilla läget! Se det som möjlighet!" När det sedermera används i småprat blir det till en klyscha som blott antyder ovanstående förhållanden.

Positivt tänkande, säger någon annan att det är. Dumheter, säger jag. Naturligtvis är det bra att tänka positivt, men positivt tänkande är inte samma sak som lättsinne eller fåvitska föreställningar. Det är som om vissa inbillar sig att motsatsen till att "gilla läget" är gå ner sig i ett gyttjigt moras, när de själva högtidligt hyllar den intorkade lerans läkande kraft som om det vore en skänk från ovan. Nej, om man hela tiden ramlar ner i sörjan gör man klokt i att försöka ändra sin färdplan efter bästa förmåga. Man ska inte börja leta positiva bieffekter eller tillbe kartan som uppenbarligen inte stämmer med verkligheten.

Så, gilla inte läget! Säg ifrån! Man kan inte låtsas att det dåliga var bra. Det som är dåligt är dåligt, hur man än vrider och vänder – eller vänder och vrider – på det. Och något dåligt kan man inte gilla. Varför inte försöka ändra det till det bättre istället?

i det nya riket, är tystnaden sista skriket,
gäller det att gilla läget, får den som sparkas starta eget
(Blå Tåget)

[Orden] Läppsyl, lypsyl

2011-07-21T23:06:00.007+02:00

Lypsyl har aldrig kommit över mina läppar. Eller nåja, det var bara en läpparnas bekännelse; jag önskar att det vore så – för läppsyl ska det ju vara! Det faller mig på läppen.

Läppsyl är förstås bildat av varumärket Lypsyl. Anledningen är säkerligen att det senare är för bökigt att säga, vilket har gjort att det har fått en mer försvenskad uttalsvariant och stavning. Läppsyl är alltså en folketymologisk bildning av lypsyl, som är en ordlek av läppsalva och cerat. Det senare kommer av latinets ord för vax, vilket är det huvudsakliga innehållet i alla läppsyler.

Varken lypsyl eller läppsyl får vara med i några ordböcker, trots sin spridning. Man undrar varför. De dräller ju annars av en massa varumärken som har blivit helt vanliga ord, exempelvis vespa och rollerblades. Som alternativ finns dock cerat. Men finns det några som fortfarande säger det? Det måste varit många herrans år sedan det ordet var på allas läppar. Vet personalen på H&M ens vad det är? Nu är det ju glansåldern som gäller.

Företaget bakom Lypsyl™ är förstås inte sena med att utnyttja modets nycker. De gör det genom att kränga läppsyler som egentligen är läppglans. För att ingen förvirring ska uppstå är dessa chockrosa med ett oräkneligt antal stjärnor. Dessutom håller de till i en prisklass för sig, men framför allt har de fått det flärdfulla namnet Lypsyl Excellence. På så sätt blir kontrasten total till Försvarets hudsalva (ynka 19 spänn på alla riktiga apotek). Men var och en läppjar ju efter eget behag.

Ordet läppbalsam verkar annars vara vanligt som samlingsnamn för produkter som sägs lindra hängande läppar. Jag tycker det låter urbota fjantigt, men jag biter mig i läppen.

ja, tiden kommer och tiden går
och jag har en spricka i läppen
(Cornelis Vreeswijk)

Så in i Vassna!

2011-07-14T00:47:00.008+02:00

Vadstena är vackert. Men vackrast är nog namnet – hur man än uttalar det.

Bilden bredvid visar ett rundturståg. Baktill på loket står de olika alternativ som står till buds när det kommer till uttalet av just Vadstena. Det står att de infödda antingen kallar sin stad för "Vasstena" eller "Vassna", beroende på graden av inföddhet. Alla andra är bokstavstrogna. Det är förstås skrivet med humor.

I ortsnamnslexikonet kan man läsa att namnet troligen betyder 'stenarna där man fiskar', då 1200-talsnamnet Wastenum innehåller ordet vazt, som är fornnordiska för 'fiskeplats'. Snyggt så, men annars tyckte jag att Vadstena gjorde skäl för sitt namn när gatorna blev blöta.

Det regnade, men bilderna blev bra
(Barbro Hörberg)

Uppna durren!

2011-07-07T23:56:00.006+02:00

Rikssvenskan talas inte någonstans. Framförallt talas den inte Stockholm. I Stockholm talas förstås stockholmska – om nu nån skulle inbilla sej nåt annat, alltså, liksom, va.

Tyvärr är dock e-ljuden så gott som borta, även om man ibland hör dem på gator och torg. För i namn på platser finns de glädjande nog alltjämt kvar. Man kan också höra dem på en skärgårdsbåt, vilket jag idag gjorde. Det var Höganäs som fick den stora äran att uttalas på klassiskt manér.

Annars är det u-ljuden som gör att en stockholmare avslöjar sin hemvist. Dessa hör man jämt. De hörs när durren uppnas, när murkret är som sturst, och furst som sist. Ö-ljuden är väl för bondska, kan man tänka.

Och apropå ingenting så åker jag till Norrköping imorgon. Då får jag insupa mitt eget modersmål igen. För min egen dialekt har jag tyvärr tappat bort någonstans på vägen – kanske i Nyköping.

och du har tränat bort din dumma dialekt
(Raymond & Maria)

En stor stark

2011-07-03T02:31:00.011+02:00

På en bar kan man dra till med "en stor stark" om man känner sig både törstig och oinspirerad. Med samma ord kan man också förklara vem Kjell Höglund är, då det är namnet på en av hans mest kända låtar. Fast det bär liksom emot av samma orsaker.

Om Höglund skulle genomföra en spelning, vilket han dessvärre inte gör längre, skulle säkerligen någon ropa på den. Men att ropa på den låten vore liksom lika fantasilöst som att alltid beställa en Pripps Blå – när det finns närmare två hundra andra alternativ. Och lägg sedan till att en beställning skulle nekas av servitören. För ett framförande av denna låt vore mer osannolik än en spelning överhuvudtaget. Den har liksom utgått ur sortimentet.

I baren på klubben Kväll Höglund har det ofta blivit en och annan "En stor stark", som alltså en "stor stark" är döpt till. Att varje gång få säga det känns som en liten informell ceremoni. Senast det gavs tillfälle för detta var i onsdags förra veckan, vilket borde ha varit den åttonde gången som denna kulturgärning till klubb gick av stapeln. Helt säkert är åtminstone att jag har varit där alla gångerna. Det är jag ensam om.

Det här med minnen är vanskligt, men jag vågar helt nyktert påstå att den bästa gången var nu senast. En av anledningarna stavas just En stor stark. Och nu pratar jag om låten igen. Den framfördes kvällen till ära av Dan Viktor, visartisten som bland annat har hyllat Höglund genom att spela in en Höglund-låt på skiva. Den låten, Paranoja, framfördes också, men vassast var En stor stark tillsammans med Liv och död, då de kändes som helgjutna, personliga tolkningar. Därtill var också de mer finstämda Kärleksdans i Provence och Om riktigt snyggt framförda.

När jag skriver detta slår det mig att alla dessa låtar behandlar alkoholhaltiga drycker i någon mån. Faktum är att merparten av låtarna gjorde det. Visserligen är det ingen ovanlighet att Höglunds texter gör det, men ändå – kan man ana att de populäraste låtarna gör det? Den frågan leder direkt till det här inläggets konklusion: En Höglund-låt är alltid en Höglund-låt, precis som en öl alltid är en öl.

En stor stark kan verka lättköpt, men man kan också se den som mångbottnad. Man behöver bara uppleva den från ett annat håll – eller titta lite djupare i glaset.

jag har sålt min själ för pengar
och jag har rest till läge noll
(Tolkning: Dan Viktor)

Obekvämt

2011-06-29T22:23:00.010+02:00

Rickard är mitt namn. Det är jag och 11505 andra som har det som tilltalsnamn. När någon ska skriva ner mitt namn brukar det dock oftast bli Richard eller Rikard. Jag har aldrig riktigt begripit varför.

En anledning till att många chansar med Richard kan förstås vara engelskt inflytande, som så ofta annars. För det är knappast vanligt. Och ännu ovanligare är Rikard, som är den variant som jag alltid har ogillat mest. Ändå är det den stavningen som har en namnsdag. Men ingen har väl beskyllt almanackan för att vara up-to-date.

Nå, idag kom jag att tänka på mitt namn hela två gånger. Det var inte almanackan någon av gångerna, men väl hemsidan tillhörande det där jättestora svenska möbelvaruhuset som har döpt många produkter till personnamn. Där upptäckte jag nämligen att mitt namn bärs av en kontorsstol. För en stund var det lite roande. Men det blir knappast Rickard jag köper. Obekväm är ordet.

Några timmar senare var jag på jakt efter kaffe i en matbutik. Då infann sig en annan obekväm känsla. För helt plötsligt kommer en kvinna gående mot mig. När hon nästan är förbi mig börjar hon ropa. Hon ropar högt. Hon ropar mitt namn. Samtidigt som hon gör det har hon blicken fastnaglad på punkt bakom mig. Jag tror för ett halvt ögonblick att det är mig som hon ropar på. Fast varför skulle en okänd person göra det? Obekväm var ordet.

Men egentligen trivs jag bra med mitt namn – framför allt när det stavas som det uttalas.

Det som är obekvämt ändrar en på
(Allan Edwall)

[Ordet] Potthål

2011-06-21T16:58:00.004+02:00

Etymologi innebär härledning av ett ords ursprung, med tillhörande betydelseutveckling. Lite krångligare är begreppet "folketymologi", men förenklat innebär det en form av försvenskning. Det sker när ett främmande ord får en form som ansluter till redan existerande språkled eller element. Ett exempel är ordet fogsvans, som inte har ett dugg med ordet fog att göra, utan kommer av tyskans fuchsschwanz, som betyder 'rävsvans'. En fogsvans ser ju ut som svansen på en räv. Ett annat exempel är ordet försagd, som jag tidigare skrivit om.

Nå, när jag var ute och cyklade senast fick jag syn på skylten här bredvid. Då tänkte på ett annat ord, nämligen potthål, vilket fick mig att forska en aning. Och som alla förstår är ordet folketymologiskt, fast bara lite lätt. Det kommer nämligen av engelskans pothole, som ibland översätts till jättegryta, vilket är ett ord för en fördjupning i ett berg. I ordlistan och Akademiens ordböcker saknas ordet, medan Norstedts engelska ordbok har med de olika förslagen till översättning.

Denna geologiska betydelse ligger alltså nära potthål, som är en fackterm för ett hål i asfalten. När vi svenskar säger potta tänker vi ju dock på ett kärl, vanligtvis för naturbehov – för att uttrycka sig på ett fint och sofistikerat sätt alltså. För det finns också en skämtsam etymologi bakom ordet: Hålen kallas potthål för att Vägverket skiter i dem!

Visa mig vägen till Eldorado
min bristningsgräns är redan överskriden
(Kjell Höglund)

Det godas idé

2011-06-18T15:26:00.003+02:00

Jag har en idé. Den är knappast ny. Uråldrig är den snarare. För så länge det har funnits något att läsa har det funnits människor som haft den – idén att läsa, alltså. Och om man ska tro filosofen Platon fanns idén till och med före den tidpunkten. Så inget är nytt under solen.

I Platons värld är en idé i själva verket inget annat än en upptäckt. Och den största upptäckten – eller den djupaste insikten – är en upptäckt av det godas idé, som han beskriver som just solen. Solen skiner ner på alla hierarkiskt ordnade idéer i idévärlden, först och främst på det sköna och det rätta, sedan på alla andra idéer. Det godas idé är således grunden för alla kunskap. Och kunskap får man ju av böcker.

Och därmed kan jag återgå till att tala om min idé, som just grundläggande handlar om Platon. För jag tänkte nämligen ägna mig åt läsning under sommarsolen. Jag ska läsa alla de där böcker som man borde ha läst. Och den första boken blir av Platon, närmare bestämt ”Staten”, som jag tänkte läsa i sin helhet. Det blir alltså alla tio delar, inte bara de kanoniska skrifter som jag både läst förut och undervisat om. Det är den stora ambitionen och idén.

Fast att tala om idéer är egentligen ganska oegentligt. I den nya översättningen, som är den som jag tänkte ge mig på, väljer Jan Stolpe "former" istället. Men det är en ren formsak i det här sammanhanget. Våra begrepp är bristfälliga av naturen. Vår verklighet är strängt taget overklig. I den högre idévärlden, däremot, finns det eviga. Och den som har gjort de största filosofiska upptäckterna borde vara samhällets härskare, menar Platon. Den tanken är brännande än idag.

Platon skrev i "Staten" att filosoferna ska styra och ställa
(Kjell Höglund)

Slanguttryck

2011-06-05T23:05:00.010+02:00

Trycket gick ur ett däck. Men det kändes som om luften gick ur mig.

För att ventilera sig på slang fick jag punka på hojen. Det var förra året. Halva säsongen pös iväg. Men nu är det fixat. Det var växelvis lätt, trots kedjeeffekter, som lagning av bakdäck innebär. Man får ta det vajert bara.

Nåväl, nu kan alltså äntligen trampa på i igen! Och det kommer att ge reflexer här. Jag tänkte nämligen fota grejer som jag ser på vägen eller strax bredvid. Jag har redan börjat.

Man ser mycket mer
om man cyklar
(Svenne Rubins)

Trehundrade gången gillt

2011-06-03T23:02:00.006+02:00

Om man, som jag av en helt galen anledning gör nu, placerar alldeles för många utsträckta och komplicerade bisatser, som dessutom i sin tur har inskjutna bisatser i sig själva, i en menings fundament, som alltså är den del av en mening som utgörs av de ord som står innan det finita verbet – vilket just är den del av denna svada ord som du nu läser – för att på sätt skapa en våldsamt trist och prosaisk inledning av en mening, där det dessutom finns en uppsjö av långa och tekniskt avancerade tankegångar som ligger på en språklig metanivå, som i sin tur innehåller enkannerligen mycket originella eller arkaiska ord, som förutom detta är svåra eller problematiska att både stava till och läsa, inte minst för att de på ett eller annat sätt utgör anomalier eller undantag från våra svenska stavningsregler, eller på annat sätt blir tveksamma sett till ordval, blir det minst sagt svårläst för vem som helst, dels på grund av alla bisatser i fundamentet, dels alla ovanliga ord, men även det faktum att det viktigaste, som du som läser kommer att se, har placerats i en bisats i slutet, vilket har sin förklaring i att jag, förutom mitt infall av galenskap, har en viss fäbless eller svaghet för stelbenta och byråkratiska meningar, som innehåller hundratals ord, där ordet hundratals inte här blir en hyperbol, utan snarare en ganska modest beskrivning, då meningen som du just nu läser faktiskt innehåller exakt tre hundra ord, vilket är ett sätt att fira för mig, då det här inlägget, som nästan bara består denna enda mening, utgör det trehundrade inlägget på den här bloggen, som för övrigt, i och med denna kungörelse, vågar lova, på heder och samvete, att en dylik mening aldrig någonsin kommer att förekomma någon mer gång i framtiden.

det känns dumt och idiotiskt
men man vänjer sig
(Kjell Höglund)

Diskussioner i otal

2011-05-27T23:56:00.007+02:00

I dagligt tal betyder diskutera bara att tala. I den akademiska världen gör det inte det. Där betyder diskutera att man argumenterar, där argumenterar inte nödvändigtvis betyder att man vill påverka en motståndare åt något håll. Det är tvärt om bra att tala både för och emot något. Fast det sker utan tal, som sagt. Det här är en diskussion.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst ordet diskutera i tentor och dylikt. Det blir ett tröttsamt ordval i längden. Men snart kommer ett långt och skönt sommarlov – bara 1600 ord kvar!

det enda vi kan hoppas är att slippa reflektera
att få tro att allt är bra och slippa diskutera
(Kjell Höglund)

Här ska det inte bli nån jävla undergång!

2011-05-21T00:06:00.006+02:00

Enligt en amerikansk bibeltolkare ska det ha gått exakt 7000 år sedan gubben Noak byggde arken. Det betyder att undergången är nära. Den är väldigt nära. Den är till och med närmare än vad mayaindianerna trodde på. För undergången sker inte nästa år, utan lite senare idag.

Eller också gör den inte det. Ett spelbolag ger högsta möjliga odds för den som vågar satsa några spänn på undergången. Låter det lockande? Problemet är bara att man inte kan vinna. Postuma utdelningar av den sorten är ungefär lika möjliga som att Astrid Lindgren någon gång skulle få Nobelpriset … Så, tyvärr! Nangijala får vänta ett tag till.

En tröst är dock att vi inte kan ha kunskap om jordens undergång, rent filosofiskt alltså. Den klassiska definitionen av kunskap kräver nämligen att sanningskriteriet är uppfyllt. Dessutom måste vi ha både övertygelse och goda skäl. Övertygelsen har säkert vår amerikanske vän, men han har definitivt inga goda skäl. Och inte är det sant heller, utan på sin höjd bara en möjlig sanning, för när vi vet att det är sant – om vi nu kan veta det – är det liksom för sent.

En tolkning av den här bloggen kan vara att den lider av dödsryckningar. Fast inget kunde vara mera falskt än det. Att jag skriver så sällan beror bara på att jag har varit tvungen att ägna mycket tid åt att fundera över hur kunskapsinlärning går till – och då speciellt kunskapen om kunskapsteori. Någon tro på undergången har jag inte tid med. Jag tror på Fågel Fenix.

Här ska det inte bli nån jävla undergång!
(Köttgrottorna)

Svenska Akademien borde kamma till sig

2011-04-23T00:07:00.004+02:00

Huruvida kungen har någon älskarinna lägger jag mig inte i. Såna spekulationer får tidningar som man kan finna på frisersalongen hålla på med. Så det lämnar jag därhän, men jag måste erkänna att jag aldrig har haft något emot kungens frilla.

För visst är det väl en och annan frisyr som dyker upp i huvudet när man tänker på ordet frilla? Någon annan betydelse vore i det närmaste uppseendeväckande, inte sant? Fast det finns de som tycker annorlunda, bland annat kamraterna i Akademien. Det verkar som om de har funnit den gamla betydelsen vara permanent. Men vem tänker på frilla som 'älskarinna' idag?

Jag syftar förstås på vad som står i Svensk ordbok (anno 2009), där vår moderna innebörd inte nämns alls. Det är hårresande. Egentligen är flera ordboksredaktörer skyldiga, däribland de ansvariga bakom Nationalencyklopedins dito, men de andra ordböckerna har ju aldrig varit lika aktningsvärda, varken normativt eller deskriptivt. Och man ska ju inte dra alla över en kam.

Så, ni har helt enkelt något att bena ut, Akademien! Det är inte ishockeyns motsvarigheter till fotbollsfruar som De Lyckliga Kompisarna sjunger om i deras gamla hit från 1993. Kom in i matchen!

Ho-ho-ho-ho-ho-ho-hockeyfrilla!
(De Lyckliga Kompisarna)

Kunskapens kunskap

2011-04-19T22:16:00.008+02:00

Om jag påstår att jag vet att jag ingenting vet, skulle det låta väldans djupsinnigt. Men i själva verket har jag uttryckt något högst tveksamt – för då vet jag sannerligen inte lite! Man måste vara konsekvent.

Pyrrhon, historiens förste skeptiker, lär ha sagt: ”Vi vet ingenting, inte ens att vi inte vet något.” Och om man kunde fråga honom hur han kunde veta detta, skulle han svara att han inte visste svaret på den frågan. Pyrrhon var nämligen totalt konsekvent. Men är hans åsikt rimlig? Finns det något som vi aldrig någonsin ifrågasätter?

Idag ifrågasätter vi aldrig att solen har sin plats i mitten av solsystemet. Anledningen till att vi inte tvivlar är att vi har astronomiskt många goda skäl att tro på det. Dessutom är vi övertygade om att det är sant. Men att det är sant har vi inte alltid vetat. Vi har, som alla vet, haft en annan tro, att jorden var världsalltets centrum. Och det var just en tro, inte någon kunskap. Att tala om falsk kunskap är självmotsägande.

Självmotsägande är dock inte att jag har mycket kunskap om kunskapsteori. Det är tur det, då det är ämnet för mina allra första lektioner. Jag finner det amusant. Det är nyttigt att någon gång ifrågasätta allt. Så det ska vi göra inledningsvis. Förhoppningsvis når vi sedan det rimliga tvivlet.

Men kan man nånsin kompromissa med det som är sant?
(Kjell Höglund)

Fåfäng filosofi

2011-04-10T13:43:00.002+02:00

Vad har Platon, Darwin, Marx och Freud gemensamt? Jo, alla var banbrytande tänkare och de hade skägg. Det gjorde dem till stora och ryktbara filosofer.

Huruvida William av Ockham också hade skägg är lite oklart, men han skrev: "Det är fåfängt att åstadkomma med flera vad som kan åstadkommas med färre." Med det menade han att man ska välja de hypoteser som stämmer överens med tillgängliga fakta. Resten ska man skära bort. Kravet kallas därför för Ockhams rakkniv. Det handlar om estetik. Det enkla och funktionella är vackert.

Naturligtvis är det löjeväckande att förutsätta att alla stora filosofer ska ha skägg. Det är måhända sant att alla filosofer som jag nämnde hade det, men en övervägande majoritet ter sig skägglösa, däribland Newton, Spinoza, Leibniz, Kant, Hegel, Kierkegaard, Sartre, Russell och en stor mängd andra. Det är inte ens nära att vara jämnt skägg mellan dem.

Om man tänker sig alla filosofer som skäggprydda har man gått på sinnebilden – man har generaliserat sina erfarenheter – eller använt sig av induktion, som det heter inom filosofin. Om man inte känner till några andra filosofer än de förstnämnda är det ganska lockande att göra denna slutsats. Dessutom hade ju alla av antikens filosofer skägg, så vitt man vet alltså … Men huruvida det är sant blir att tvista om påvens skägg, som man kan kalla det när något är omöjligt att avgöra.

Och även om vi, låt säga, hittills i världshistorien bara har sett filosofer med skägg kan vi inte dra slutsatsen att alla filosofer även i framtiden skulle ha skägg, för då har man gjort sig skyldig till ett cirkelresonemang, då induktionen stöds induktivt. Man står då med skägget i brevlådan, så att säga. Detta menade Hume, som förresten också var skägglös. Enligt honom är all induktion är bedräglig. Och induktion bygger all vetenskap på. Därför kan man inte veta särskilt mycket mer än omedelbara förnimmelser, som till exempel att mitt skägg kliar just nu.

Därmed kan jag äntligen tala ur skägget. För ett sådant har jag nuförtiden, vilket är hela syftet med det här inlägget – mitt helskägg, som jag tänker behålla. Jag känner mig mer filosofisk med det. Men nog behöver det ansas en aning.

Jag tänker skaffa ett jätteskägg.
(De Lyckliga Kompisarna)

Praktiskt taget

2011-03-31T23:05:00.008+02:00

Efter drygt sju terminer av ämnesstudier i svenska, litteraturvetenskap och filosofi samt pedagogik börjar jag nu ana mitt hägrande mål – på måndag tar jag mina första steg som praktikant! Min praktik kommer att ske på en skola i Västerort. Utan att avslöja mer än så måste jag tillstå att jag hittills är väldigt nöjd med min placering.

Nu i början är tanken att jag ska fundera över mina ämnen och mitt yrkesval, alltså svensk- och filosofilärare. Att försvara svenskämnet är inte särskilt svårt, medan filosofin kanske inte alltid framstår som det viktigaste av ämnen. Filosofin kan kanske till och med uppfattas som flummig. Men de som anklagar skolan för att vara flummig, och samtidigt lyfter fram religionen som ett alltmer viktigt ämne att lära ut, kan man inte tillskriva någon större verklighetsanknytning.

Och hur skulle vårt samhälle sett ut idag om vi inte hade haft filosofer som vågat trotsa kyrkans irrläror? Antagligen skulle jorden vara platt … Men missförstå mig rätt, jag vill bara motivera filosofin genom religionsämnet. Jag läste nämligen i en rapport från Skolverket att eleverna själva anser att religion är tråkigast av de samhällsorienterande ämnena. De vill hellre diskutera etik och existentiella frågor, vilket ju är mer filosofi än religion.

Man måste lyssna till eleverna. Och man måste alltid våga ifrågasätta invanda tankemönster. Därför är filosofin viktig.

du som vågar börja undra
och sätter fingret på en fråga
sätter fyr på en låga
(Kjell Höglund)

Stunder som den här

2011-03-19T00:31:00.007+01:00

En aktivitet på Facebook uppmanar alla till att under en månads tid länka en låt varje dag. Detta ska ske efter en given mall, där varje dag har en speciell rubrik. Den första är exempelvis favoritlåten. Och nu senast var det en sång som man kan dansa till. Jag gillar grejen.

Nå, hittills har jag hållit på i en dryg vecka. Om några dagar är det dags för en låt som inte någon förväntar sig att man ska älska. Det är nog den svåraste utmaningen. I ett försök att ta reda på detta spelade jag under fredagskvällen ett par låtar av Bo Kaspers Orkester för min flickvän. Utfallet blev inte riktigt som jag trodde.

Med ett fortsatt spelande av BKO – nu i slumpläget på Spotify – blev det den ena vilsamma och begrundande låten efter den andra, varvid en nära samstämmighet uppstod. Och till "Hon är så söt" somnar hon. Vad ska man säga?

hon är så söt när hon sover
själv har jag inte fått mig en blund
(Bo Kaspers Orkester)

"Jag vet att jag vet att jag ingenting vet"

2011-03-07T01:47:00.004+01:00

Så lär Sokrates ha sagt. Själv skrev han inget. Han gjorde inga anspråk på att själv vara vis. Han var lärare.

I syfte att försöka definiera begrepp diskuterade han ofta etik och kunskapsfilosofi. Han såg kunskap som en sorts förlossning, där han själv står för frågorna och hans samtalspartner resonerar sig fram till lösningen. Man kan se honom som pedagogikens grundare. Och han var djärv och stolt; han var en motståndare till samtidens normlöshet. Som straff för det blev han dömd till döden.

2410 år senare sitter jag och skriver det här. Jag har inte fått något dödsstraff, snarare tvärt om. Jag har fått mitt första A i betyg! Särskilt glad blir jag för att min lärare berömmer min självständighet och saklighet. Det ska firas! Jag gör det med en dansvänlig låt om just Sokrates:

Det är en vacker morgon och Sokrates är glad
han känner att han gjort sitt allra bästa
(Kjell Höglund)

Kom ihåg

2011-03-06T13:07:00.010+01:00

Det här lappen kan man beskåda på en av universitetets dörrar. Var det särskrivningen som gjorde att klottraren var tvungen att ta fram bläckpennan?

Någon var onykter och full i fan. Själv hade jag nog petat dit ett bindestreck istället.

du tyckte att du gjorde fel, du tyckte att du dog
men hamnade i någons dagbok därför att du log
(Kjell Höglund)

Sno dom och meta

2011-03-02T22:06:00.006+01:00

Av ordet anagram kan man bilda gamarna. Det är ungefär det festligaste man kan sno ihop. Men det går också att bilda arma agn, vilket visar att anagram är ett eländigt bete för den som fiskar efter roliga anagram.

Fast det där med att lägga till mellanslag är ju fusk. Man får bara nappa på det som ingår. Och apropå det får man det här inläggets titel om man kastar om bokstäverna i Om och endast om. Det var i alla fall lite kul.

jag går i mina cirklar
(Charta 77)

I skolan fick vi lära oss

2011-02-27T15:15:00.003+01:00

dom sa det var en skola för livet
och vi dresserades som hundar för det hundliv som kom
men det sa man ingenting om

Så sjunger Kjell Höglund i låten "I skolan fick vi lära oss" från 1975. Det han sjunger om är den dolda läroplanen, alltså vad elever lär sig utöver de kunskaper som bestäms i läroplanen. Begreppet kom i svang vid den tiden. Om det är en medveten tanke vet jag inte, men det slog mig nu att låten kan tolkas så.

Anledningen till att mina tankar rör sig i dessa banor är att jag just nu läser om läroplansteori. Huvudfrågan är varför vissa kunskaper av världens samlande kunskap väljs ut för undervisning. Samtidigt sker det alltså en dold uppfostran, vilken delvis går ut på att skapa tålmodiga medborgare. Tanken går egentligen långt tillbaka. Pliktetikern Immanuel Kant skrev följande:

Så skickar man t ex i början inte barnen till skolan med avsikten att de ska lära sig något där, utan för att de ska vänja sig att sitta stilla och punktligt iakttaga det som föreskrives dem…

Men tillbaka till husguden igen, för Höglunds tankar är svindlande. Allt känns föregripande och väldigt "meta". Vad fick honom att spela in denna låt? Svaret på det är antagligen hans universitetsstudier i pedagogik och filosofi vid Stockholms universitet. Och till syvende och sist: Vad är det dolda i att lyfta fram den dolda läroplanen som en viktig kunskap? Höglund har svaret:

att hundar kan bli vargar när dom fattar vem som hela tiden lurat dom
det sa man ingenting om
(Kjell Höglund)

Äggoismen

2011-02-22T22:42:00.006+01:00

Nuförtiden kan man köpa ägg i 4-pack. Varför då? Har folk blivit rädda för ruttna ägg? Om så är fallet är det en obefogad rädsla eftersom ägg håller sig i åtminstone två månader om de förvaras i kylskåp. Om det inte är så måste vara något ditåt, något som ligger i tiden. Jag tror att målgruppen är bortskämda ungar som inte har tillåtits att växa ur ägget.

För att uttrycka sig modernt pratar jag alltså om curlingbarn. För vad visar sig när man öppnar kartongen? Jo, på insidan av locket finns nämligen en fullständig och omfattande tillagningsanvisning – för att koka ägg! Jo, det är sant. Eftersom inga upphovsrättslagar gäller för recept, hur avancerade de än är, tänker jag delge denna text som just har rubriken "Koka ägg":

Lägg äggen i kallt vatten i en kastrull. Vattnet ska precis täcka äggen. Låt koka upp utan lock. Sjud äggen ca 2 min för löskokt ägg, ca 5 min för mjukkokt och ca 8 min för hårdkokt ägg. Spola äggen i kallt vatten någon minut innan de serveras så att kokningen avstannat.

Detta recept kan man förstås ha en hel del invändningar mot eftersom kokkonsten inte är en exakt vetenskap, hur gärna man än vill. Stängt taget finns det ju som bekant en annan variant, vilken man kan anse vara enklare, nämligen att lägga äggen i redan kokande vatten. Denna variant föredrar jag själv om jag inte använder min vän äggkokaren – som har plats för hela sju rediga ägg! Och för övrigt är det ju rejält pjåskigt att redovisa tiden som äggen behöver spolas.

Sedan vill jag betona att jag inte har köpt det här äggpaketet själv, utan att det är en gåva. Jag är storkonsument av ägg. För att vidga vyerna ytterligare har jag de senaste veckorna både provat ägg på pizza och hamburgare, något som aldrig har fallit mig in att prova förut. Hamburgaren var i det här fallet en KTH-burgare, som förutom ett stekt ägg har lite stekt bacon. Den kan jag rekommendera, medan jag inte förstår vitsen med ägg på pizza. Äggets goda smak kommer helt på avvägar.

Hur jag föredrar mina kokta ägg har jag skrivit om förut. Sedan det skrevs har jag blivit en hejare på att göra omeletter. Nästa grej blir att prova på att göra pocherade ägg. Jag är för evigt förlorad till kokta ägg. Ägg är världens bästa råvara.

Vi går på Konsum och handlar ett paket ägg
(Torsson)

Fi donc!

2011-02-14T16:31:00.006+01:00

Östermalmsnytt brukar dimpa ner i min brevlåda. Varje gång jag bläddrar i den får jag intrycket att de vill att jag ska flytta någon annanstans, men ändå stanna kvar. Om jag skulle vilja flytta skulle jag flytta från Östermalm – om jag bodde där. För då skulle jag åtminstone slippa denna vedervärdiga blaska som inte kan lyfta blicken från reservatet.

Blaskan är nämligen fullkomligt besudlad med annonser för fisförnäma Östermalmslägenheter. Ordvalen är "väldisponerad", "generös takhöjd" och "fräscht renoverade", vilka kan jämföras med "charm", "bevarade detaljer" och "renoveringsbehov", som lägenheterna i Hjorthagen sägs ha.

Dessutom får man veta i "veckans fråga" att var fjärde Östermalmsbo tycker att just Hjorthagen är stadsdelens fulaste område. Det var tydligen viktigt att ta reda på. Annars var veckans scoop att Stureplans bästa krogar har sämst service. Krogarna lockar nämligen människor som vill bli bekräftade och bättre behandlade än andra gäster, heter det. Behövdes det verkligen en magisteruppsats i företagsekonomi för att konstatera det?

Förutom mäklarannonser dominerar hälsa och skönhet bland reklamen, men det är väl också föga förvånade. Något måste ju balansera ut finsupandet. Och apropå supande frågar Östermalmsnytt numera om du ger dricks. Jag väntar så på resultatet. Fi donc!

min kropp är en rivningskåk
men jag är bättre än på Östermalm
(Imperiet)

Skola skola

2011-01-31T23:59:00.010+01:00

Mycket ska man lära sig. Man ska till och med lära sig hur man lär sig.

Men det blir kanske inte riktigt rätt undervisat. Undervisning är måhända ett bättre ord … Jag ska alltså snart bli undervisad i undervisning, så att jag lär mig hur man lär ut, så att andra kan lära sig av min undervisning. Det handlar liksom mer om metodiken. Och metodik är ett bra ord. En mer pedagogisk förklaring är nog därför undervisningsmetodik.

Att prata om didaktik är att prata om läran om undervisning – på rena grekiskan, så att säga. Det lär bli lärorikt.

Utbildningen...
(Doktor Kosmos)

I stället för vykort

2011-01-14T03:21:00.004+01:00

Så heter en skiva av Cornelis Vreeswijk. Jag har aldrig kunnat tänka på titeln utan att tänka på dubbeltydigheten. För min inre syn ser jag skivan i ett vykortsställ. Man kan undra om det var medvetet. Han kunde ju skrivit ihop i stället istället. Annars gillade väl Cornelis att skicka imaginära telegram istället för vykort. Och ett par brev blev det ju, varav ett från kolonin.

Själv skriver jag inlägg istället för vykort, trots att jag intet har att rapportera från den här nordliga fronten, förutom en hälsning till den det berör: Tack för vykortet!

han sände några vykort till oss från en fjärran trakt
(Kjell Höglund)

Världens sämpigaste språk

2011-01-09T03:01:00.004+01:00

Kärt barn har många namn, heter det. Uttrycket eller talesättet betyder att det som värderas går under olika benämningar, som likheten med att en omtalad person får olika smeknamn eller öknamn beroende på talarens inställning till denne. Fast själva uttrycket är alltså metaforiskt eller idiomatiskt – det handlar inte så mycket om att ett "kärt barn" får många "namn".

Med detta sagt vill jag hävda att det hatade barnet har fler namn än det kära, om man nu får förvränga uttrycket en aning. Jag tänker nämligen på att allvarliga saker ofta verkar har fler synonymer än andra. Ta bara alla ord vi har för att dö. På rak arm kan jag nog räkna upp ett par dussin. Och hur älskad är döden?

Nåväl, som barn hade jag, som alla andra, många ord för det dåliga. Ett särskilt kärt ord var sämpig. Eller vänta, är det ens ett ord? Jo, det är klart det är! Jag har skrivit det, inte sant? Jag skriver det igen: sämpig, sämpigare och sämpigast. Se, lätt att komparera också! Det är verkligen inte det dåligaste.

Ordet betyder alltså 'dålig'. Det är dialektalt från Norrköping. Jag betvivlar att det har någon större spridning än så. Angående semantiken vill jag egentligen lägga till lite bibetydelser som finns i sjaskig och nedgången, så att det blir som det snarlika ordet sunkig, men det verkar inte bli riktigt rätt ändå. Det är liksom mer uttryckslöst. Och till skillnad från sunkig känns ordet sämpig fortfarande fräscht.

sunkig, det är det rätta ordet
precis som man kan känna sej vid frukostbordet
(Just D)

2010 A till Ö

2011-01-07T04:11:00.013+01:00

Ett år måste summeras. Därför bjuder jag på en internetklassiker.

Artister: Kjell Höglund och DLK – fick avsluta sju inlägg var
Bokinköp: Svensk ordbok »
CD: Ola Magnell – Rolös »
Diné: exotisk fläskytterfilé med ris
Elände: valresultatet
Flås: Bellmanstafetten
Godis: Chokladfestivalen »
Hit: Gunnar med Euskefeurat »
Inspiration: spårvagnar »
Jaha?: blogglöftet »
Kaffe: med mjölk »
lingonord: bäst, poppuben i synnerhet
Musik: Charta 77 på Kafé 44 »
Nintendo: Super Mario Galaxy 2
Oj: Olivia
Plats: Sickla udde – blev okynnesåkningens slutstation
Quorny: vegetariskt som omväxling
Radio: På minuten »
Studier: uppsatsen i Politisk filosofi »
Teater: Tröstar jag dig nu »
Upptäckt: matlagning är kul, om man är två
Vitsande: gjordes en mörk vinterdag »
X-ning: nej, men väl ångbåt i skärgården »
Yverborenhet: fanborgen på valborg »
Zappning: På spåret var det enda måstet
Återupptäckt: tv-spel »
Äntligen: IFK Norrköping
Öl: Brooklyn East India Pale Ale

sköra minnen, kom och gick
(Ola Magnell)

[Ordet] Mys

2010-12-31T19:19:00.009+01:00

Har du mys? Den som myser mest är en toffelhjälte!

Så verkar en chipstillverkare se på saken. För nu har de börjat ge bort tofflor till den som köper fem påsar chips samtidigt. Och det är såklart samma tillverkare som bidrog till att ordet mys fick sin spridning genom deras reklam med "fredagsmys".

Men mys är förstås äldre än några reklamfilmer för friterad potatis. Svensk ordbok ger födelseåret 1969, vilket alltså gör ordet lika gammalt som människans första steg på den kalla och ogästvänliga månen. Ordlistan väljer att skriva:

mys s. -et ● <vard.> trivsamhet, hemtrevnad

Etymologin är trevlig. Mys är bildat av verbet mysa, som är riktigt gammalt. Svenska Akademins ordböcker säger att ordet har funnits i svenskan sedan 1600-talets mitt, men då med lite annorlunda betydelse. Denna betydelse, som fortfarande finns kvar, handlar om att 'utstråla välvilja och belåtenhet' eller rent av bara 'småle'. Man börjar således tänka på toffelhjältar igen.

Att ordet är så gammalt gör förstås upphovet svårt att fastslå, men högst troligen är det bildat av danska och norska myse, som i sin tur kommer från franskans myope, latinets myops och vidare till den gamla grekiskan. Det ordet betyder 'kisa med ögonen' och återfinns väl idag närmast i närsynthet, myopi, och lite mer avlägset hos cykloperna.

Men det är andra figurer än toffelhjältarna, vilka är små och lismande antihjältar, snarare än enögda, ondsinta monster i litteraturens barndom. Toffelhjälte kommer av det tyska uttrycket "unter dem pantoffel stehen", vilket blir att "stå under toffeln" på svenska. För att förstå sammanhanget behöver man alltså veta att toffeln är en kvinnosko. Ordet toffel kommer av franskans pantoufle som är ungefär hundra år äldre än all mysighet.

Mysa, verbet med betydelsen som ordlistan tar upp, är från 1950-talet. Det får knyta ihop chipspåsen, då det råkar vara samma tid som fritösen kom till vår del av världen. Men ordet mys har fått många fler nyanser sedan dess. Att jag själv har svårt för begreppet har jag redan uttryckt här. Men nog kan mys vara mysigt.

Hur vill du mysa denna speciella fredag? Skumpa...? Gott nytt år!

en som matas
en som myser
(bob hund)

PANIK!

2010-12-23T22:25:00.003+01:00

… förkunnar en löpsedel med stora, ovänliga bokstäver.

Denna löpsedel är det första som jag ser när jag kliver ut genom porten hemma. Själv kände jag inte panik, men väl lite stress, då jag bara hade lite drygt en halvtimme på mig. Det tog längre tid att diska och packa än jag trodde. Stress hör julen till.

Att stressa är dock ingen tradition jag har. Men att skriva om mitt resande på dan före dan har nu blivit en sån, då det var så allt började. Om man kollar bakåt finns det ett fåtal datum som fått ett inlägg varje år. Förutom dagens datum finns det faktiskt bara fem andra, vilka jag funderar på att undvika nästa år. Ta det som ett hot eller löfte – eller se det som en resegaranti.

Nåväl, resan gick bra. Jag åkte i en buss utan större "panik". Det var för övrigt ingen "chock" eller något "kaos" heller, inte ens om jag hemfaller åt sensationslystet dravel. Ett annat dravel hörs från våra politiker. Vår infrastrukturminister sa till den andra blaskan att hon "lider med alla resenärer som drabbas”. Borde inte hon, som nyutnämnd ridvägsminister, slänga ut lite allmosor och rekommendera häst och vagn istället? Det är ju jul och allt.

"Ja, vadå, det är väl bara att gå ut och ta en liten droska på gatan?"
(Stefan Sundström)

Påssjuka

2010-12-19T03:02:00.006+01:00

Ta det rätta, ta Clo… – vänta, det blev visst fel här!

Jag borde kanske dra vitsar av en pollyfån sort, men jag ska hålla inne med alla gojiga ordlekar. Det blir läskigt med burleska skämt om burfåglar. Och det är fult att härmas. Men hursomhelst blev det schizofrent när den här godispåsen gjordes.

"Dark Sensation" står det på den, vilket fick mig att associera till den här Höglund-låten:

Det flög en fågel rakt genom berget …
(Marie Bergman)

Östgötagatan

2010-12-15T02:39:00.006+01:00

Södermalms historiska huvudgata är Götgatan. Men dess östra parallellgata, Östgötagatan, är kanske den kulturella parallellen eller motsvarigheten. Det är nämligen så att de som hyllar de södra delarna av Stockholm ofta har rötter i Östergötland.

Någon som visserligen är född i Stockholm, men som har vuxit upp i Linköping, är ju Lars Winnerbäck. Han har skrivit flertalet låtar om stadsdelen, t.ex. Åt samma håll och Höst på min planet. Dessutom sjunger han högst troligen om en bar på Söder i Brustna hjärtans höst, där man med fördel kan dränka sina minnen. Men linköpingssonen är egentligen en parentes i allt det här, precis som Linköping är en svag symbol för Östergötland. Kopplingarna är nämligen starkare till den mer kulturella grannstaden Norrköping.

Jag tänker förstås främst på Eldkvarn, vars sångare, Plura, numer bor i Stockholm. Låtar som kan nämnas är Det regn som faller och Söders kors, förutom ett otal låtar om Stockholm i allmänhet. Men det slutar inte där. Vissångaren Sanna Carlstedt har fått sin musikaliska skolning i stan. Hon sjunger bland annat om Östgötagatan, där hon idag bor, i den vackra Till Stockholm.

Dessutom kan allt twistas till då Ulf Lundell, som är född på Söder, har bott i Norrköping. Hans minnen därifrån finns förevigade i en sång som är en hyllning till en östgötagata – som inte är någon mindre gata än självaste Södra promenaden.

vill alltid tillbaka till Stockholm igen
aldrig försaka mitt hem
(Sanna Carlstedt)

Gentagna gensagor

2010-12-13T22:45:00.003+01:00

Ett genforskningsprojekt tjatar på mig. De är enligt beskrivningen intresserade av hur vår omgivning och vårt sätt att leva påverkar vår hälsa. Och de är väldigt törstiga på mitt blod, av det nyss nämnda tjatet att döma.

De har nämligen skickat en färgglad inbjudan och två påminnelser snabbt efter varandra. För att få slut på tjatet behöver jag kontakta dem, men jag tänker vara gensträvig och nästan genstörtig. Jag tänker inte gendriva deras förutfattade intresse med något genmäle eller genljud, utan bara genomföra en tyst gensaga. De får inget gensvar, helt enkelt. Jag ska tvärtom låta dem stressa mig till genuin passivitet. För det är sådant beteende min hälsa genererar generellt av blodtörstiga gengångare i min omgivning. Det ligger alltså i mina gener. Sedan får de tolka den generösa informationen hur de vill.

För jag finner allt detta generande. Vem kollar hur det är ställt med gen-etiken? Hur ren är den genren egentligen? Och varför erbjuds jag inget i gengäld? Har de inget att ge i-gen?

gör mig en gentjänst,
ge mig nya gener genast
(Köttgrottorna)

Inte helt osökt

2010-12-08T04:11:00.004+01:00

För någon dag sedan publicerade ett gäng tidningar de mest populära sökorden på Google. Alla dessa söklistor får mig – inte helt osökt – att vilja delge lite statistik om den här bloggen. Här är således de vanligaste sökorden som leder hit, med den nuvarande träffpositionen på Google inom parentes:

1. disträ betyder (1)
2. rövarkungens ö (3)
3. galghumor (6)
4. setat (1)
5. gilla läget (7)
6. försagd (1)
7. pepplåtar (11)
8. sånn (1)
9. vi föds som original och dör som kopior (1)
10. profet i sin egen hemstad (1)

För mer än hälften av dessa fungerar alltså "Jag har tur"-knappen utmärkt, men hur många som använt den har jag dock ingen aning om. Om man bara söker på "disträ", som är det tolfte vanligaste, får man vackert skrolla ner till femteplatsen. Men om man söker på "vad betyder disträ", som är nummer fjorton, fungerar snabbknappen igen. Många disträa dirigeras alltså hit.

Och mitt inlägg om disträ är också mitt mest lästa. Faktum är att 68 % av alla mina besökare kommer från Google, så den förklaringen var knappast långsökt – även om det inlägget också råkar vara det bästa!

Vi söker oss en syndabock och spelet rullar på
(Kjell Höglund)

Doktor X

2010-12-03T23:56:00.005+01:00

För en dryg vecka sedan såg jag Uje Brandelius, alias Doktor Kosmos, framföra några låtar av min husgud Kjell Höglund. För att parafrasera doktorn själv kan man säga att "det var så jävla bra". Det var chosefria, men ändå karakteristiska tolkningar.

Att framföra låtar av Kjell på den eminenta klubben Kväll Höglund kan inte vara lätt. Framför allt krävs det en hel del mod, i synnerhet med tanke på lokalens alla kjellheads, som vi fans kallas. Men att vara rädd för att glömma texten kan inte vara någon större rädsla, för det går förstås an att ha ett notställ framför sig, precis som idolen har. Och om man ändå kommer av sig kan man överlåta sången till publiken, vilket också Uje gjorde förtjänstfullt några gånger.

Låtarna som han framförde var bland annat Creme de cassis, Brustna drömmars boulevard och Man vänjer sig. Av alla låtar, som alla var "hits", gillade jag nog den första låten mest, då den klingade mer Doktor Kosmos än de övriga. Men det var nog roligast när han slängde in "som fan" i följande låt. Eller ska man kalla den profetia?

Vad ska vi göra nu när visionerna rasar
när arbetarklassen sviker och röstar fel
(Kjell Höglund)

Plogbilsrörelsen

2010-11-27T03:04:00.008+01:00

"Det blir så ljust när snön lyser upp vintermörkret", säger vissa. Och vissa av dem menar det säkert också. Själv funderar jag över en aktion. Det ser nämligen ganska mörkt ut när det kommer till beredskapen.

Jag har hört det snackas lite löst om att vi verkar leva i ett land där snö faller under större delar av året. Först tänkte jag att det var en konspiration av någon sort, men erfarenhetens svaga bevisföring övertygade mig ändå. Jag har sett fenomenet snö förr, drar jag mig till minnes. Och alla mina vänners argumentation kan inte bara vara snömos.

Förra vintern vill jag minnas att det var kallt. Jag tror nämligen att jag såg snö. Talades det inte om elavbrott, inställda tåg och igensnöade vägar? Jag vet inte. Minnet är svagt. Politikerna verkar bara prata om att sänka skatten. Det blir hjärntvättande i längden. Skatter verkar vara den viktigaste frågan här uppe i vårt varma land. Och alla verkar bara bry sig om sin egen lilla täppa. Men inte jag, jag vill agera.

Jag vill ta hotet om den kalla formen av vinter på allvar. Och jag har ett fredligt förslag. Det enda raka är att starta ett medborgargarde mot vinterns krigföring. Jag tänkte att vi kunde heta Plogbilsrörelsen. Vi fixar helt enkelt bilar som vi sätter plogar framför. Med dessa röjer vi bort snön, om den kommer. Vi måste se problemet, fast alla andra verkar snöblinda.

För snön förstör mycket. Det är jag säker på. Vissa använder till och med snön som vapen i krig. De formar den som bollar och kastar på varandra. Det verkar dock oftast vara en lek, men tyvärr måste vi undanröja detta nöje för den större nyttan. Men vi gör det fredligt genom att smälta ner snön. Den huvudsakliga beståndsdelen verkar nämligen bara vara vanligt vatten.

Det är inte snön som faller
(Anders F Rönnblom)

Lagom finns bara i tv-spel

2010-11-23T01:57:00.007+01:00

Nintendo gör gulliga spel. Det är deras signum. Nej, förresten, de gör lagom gulliga spel. Och det är inte deras signum – de gör det lagom ofta!

När jag såg kramdjuret på bilden bredvid var jag tvungen att ta fram plånboken. "Jag slår till på Yoshi", sa jag med min sedvanliga jargong till expediten på tv-spelsbutiken. "Ska du först köpa honom och sedan slå honom?!", skämtade han tillbaka. Jag var halvlagom road.

Men sådan är Yoshi. Hen framstår som väldigt oförarglig och snäll i ljuset av Nintendos pastellfärger, fast Yoshi i själva verket är en kallblodig mördare, precis som allför många tv-spelsfigurer. Dessutom äter hen upp sina offer, men på ett gulligt sätt, då fienderna blir till ägg, vilka sedan kan användas som vapen. Och ungefär här känner ju alla och envar hur det blir alldeles för gulligt igen. Men då har man glömt bort att Yoshi också har tv-spelsvärldens längsta tunga, som blir tungan på vågen.

Jag såg för övrigt att sajten Gameplayer listar Yoshi’s Story – som jag just nu spelar till och från – som ett av de gulligaste spelen. De är förstås ganska fel ute. Och frågan är om inte min Yoshi i tyg är för gullig också. Lagom gullighet finns bara i spel från Nintendo.

Osofistikerat?
Jaha, än sen då?
(Just D)

Om livet är skolan

2010-11-13T03:24:00.010+01:00

Man blir smart av fisk, sägs det. Det sägs också att man inte ska lära sig saker för skolan, utan för livet. Men det stämmer väl föga för en lärarstudent som jag själv. Ibland tror jag att själva livet är skolan. Men frågan är för vem eller vad man lär sig då. Jag hoppas ibland att det finns ett stort och vackert mål med alltihop.

Det sägs också att livet inte är rättvist. Och det får man lära sig redan i sandlådan. Men man får inte lära sig vad ordet rättvisa verkligen betyder. Det får man lura ut själv. För en del är det att ge alla människor frihet, men de har ofta inte begripit vad ordet frihet betyder. För mig är libertarianismen djupt omoralisk. Fördelningspolitik är nödvändigt om man inte kan trolla fram fiskar som räcker till alla, och inte bara de mest bemedlade.

Just nu läser jag politisk filosofi och John Rawls' rättviseteori, som, i den mån den är möjlig att praktisera, hamnar någonstans mellan socialism och socialliberalism. Svårigheten ligger i att man måste tänka sig ett speciellt tillstånd. För att använda sig av en liknelse som inte Rawls gör: man är typ en anonym fisk, vilken ska förhandla sig fram med andra helt anonyma fiskar, vilka man delar en övertäckt skål med, om hur samhället utanför ska se ut.

Nå, just innan det var dags för lunch häromdagen läste jag följande rader, skrivna av utilitaristen John Harsanyi, som i sin fulla text argumenterar mot Rawls' lära:

"Clearly, if I want to judge the fairness of a social policy providing a diet very rich in fish for a given group of individuals (e.g., for students living in a certain dormitory), I obviously must make my judgment in terms of these individuals' liking or disliking for fish, and not in terms of my own."

Behöver jag skriva vad som stod på menyn? Det har stekts mycket god fisk på sistone i vårt korridorkök. Och ja: jag hoppas på att bli smartare.

Om du stannar och lyssnar, kanske du kan förstå
att kanske livet är skolan, och kanske allt som du får
(Charta 77)

"Men ödet slår till precis när det vill"

2010-10-26T00:12:00.009+02:00

Det sägs ibland att det är ett vårtecken när fotbollen sätter igång med sina försäsongsmatcher i februari. Med samma logik borde det vara ett vintertecken när den nu tar ett långt uppehåll. Att det redan har fallit snö är däremot inget sådant tecken. Vädret kan ingenting om riktig logik.

Ibland funderar jag på att jämföra min egen formkurva med mitt favoritlags tabellpositioner. Jag tror nämligen att jag skulle finna en viss likhet då. Och då menar jag inte bara att jag mår bra när favoritlaget går bra, utan att det gäller helt oberoende. Med ett svårt filosofiskt begrepp skulle man kunna tala om superveniens, i alla fall om det även gällde helt omvänt.

Nå, det verkar alltså vara ett sammanträffande som ofta sammanstämmer på ett träffande sätt. För när mitt lag låg i högsta serien förra gången kändes det bra, men förhoppningarna om att hänga kvar i den känslan var tämligen låga. Och den känslan visade sig vara rätt. Nu är uppflyttningen klar igen, men läget känns långt mer stadigvarande. Samtidigt undrar jag om jag själv har mått så här bra någon gång.

Samtidigt går härvidlag också gränsen för vad jag har tillåtit mig att blogga om fotboll sedan jag stök ämnet för nästan exakt på dagen för tjugo månader sedan, alltså omkring förra årets vårtecken. Den gränsen ska jag nu rucka på en aning, då det inte finns något annat ställe än just denna blogg som jag kan vädra följande tankegångar, som är lätt åt det vagt esoteriska hållet.

Jag finner det nämligen som en stor och vacker ironi att det var en spelare vid namn Christoffer som i år skickade upp oss i den division där vi hör hemma. Att han dessutom heter Nyman i efternamn, och att han är en lovande junior som har fostrats i den egna klubben, gör inte saken sämre. För att ge plats åt lokala förmågor är inte något som på sistone har hört till vanligheterna i Snoka, medan det tidigare har varit så under de framgångsrika erorna. Så kanske innebär detta att den negativa trenden nu har vänt på allvar.

För just detta berättar smeknamnet Snoka, vilket förstås kommer av lagets förmåga att hitta förmågor i Sveriges alla landsdelar – inte på andra sidan världen som det alltför ofta har varit fallet i modern tid. Det är också alltför ofta på senare tid som man har tvingas att lyssna till drömdödaren Tomas Ledin i radion. Och då ska man veta att jag nästan bara lyssnar på Radiosporten.

Detta får en att undra. Varför är han så populär där? Hör pekoraler samman med sport på något sätt? Försöker de spela något som klingar lika ekande som ett stolpskott ..? Nåväl, någon som är långt från att vara ett stolpskott är min hugnesamma och fina flickvän, som idag fyller år. Dessutom sammanfaller denna dag med vår sexmånadersdag. Så, grattis, älskling! Att få vara med dig är som att vinna hela tiden. Jag tillbringar gärna många fler halvår och halvlekar med dig.

Han satte på radion för att lyssna på sport
Nån sjöng en sång om att sommarn är kort
och han börja närapå gråta
Förbannade Tomas Ledin!
(Euskefeurat)

Chokladyra

2010-10-15T23:28:00.009+02:00

Den fria viljan existerar inte. Friheten är en illusion som man är tvingad till att acceptera. Därför har jag inga problem med att försöka leva efter maximen att inte vara förutsägbar. För att vara förutsägbar är ju det tråkigaste man kan vara. Viljan att vara oberäknelig är således en fäbless som jag är slav under.

Slav under chokladens smaker har jag dock aldrig varit. Ibland undrar jag om det beror på all billig och småkladdig lösgodischoklad som jag blev utsatt för i barndomen. När jag undrar brukar jag komma fram till att så är fallet. Med detta sagt vill jag säga att chokladintresset blir bättre – och mörkare – med åren. Men någon måtta får det vara. Nästan hundraprocentig halt av kakao är inte gott. Det ska allt vara ordentligt smaksatt choklad om jag ska gå igång.

Att jag yrar om choklad beror på att jag och flickvännen besökte Chokladfestivalen på Nordiska museet idag. Mycket provsmakning blev det. Dessutom blev det lite för eget bruk och några gåvor till föräldrarna som ska besökas imorgon. För så är det bestämt sedan länge. Teaterbiljetter är bokade. Annars hade jag definitivt stannat kvar i stan. För maken till krockande evenemang har jag nog aldrig upplevt. Varför blir det ofta så?

Först är det en högintressant fotbollsmatch i Ängelholm, vilken visas på teve ungefär samtidigt som pjäsen. Sedan firar tunnelbanan 60 år med ett evenemang vid Slussen. Och som lök på laxen får jag lov att tacka nej till en politisk kurs som jag har blivit inbjuden till. Jag har nämligen bestämt mig för att organisera min ilska genom att bli medlem i ett parti. Denna beslutsamhet imponerar jag på mig själv med. Mina politiska åsikter har nämligen aldrig varit ett dugg vacklande åt något håll; de blir tvärt om som mina chokladpreferenser – robustare för varje år.

Vid hattandet mellan borden på chokladfestivalen fick jag plötsligt en låt i huvudet vid en göteborgsk tillverkare. Den handlar om att chocka. Och om choklad. Nästan. Den kan väl aldrig vara förutsägbar, trots att detta blir andra inlägget i rad med denna gôrgoa grupp:

Stå på händer, när du matar änder
Ta alla hattar på Bräutigams
Visa din stjärt när du släpper en fjärt
så att folk blir piff puff paff
(Galenskaparna & After Shave)

Fore!

2010-10-06T23:42:00.006+02:00

Golf är en sport, men bara om boule och bowling också är det. Typ.

Jag har ett synnerligen tvehågset förhållande till golf. Jag avskyr själva företeelsen, men älskar golfspel. Det kan kanske kallas bunkermentalitet. Och kanske är det den som får mig att fundera på gränsdragningen för sport – där definieringen inte är någon lek! Fast golf kanske är bästa beviset på denna svårighet. Man skuttar liksom lätt out of bounds.

Ett sätt till definitionsförsök kan vara att se till vad som ingår i OS. I det bevisligen första olympiska spelet, 776 f.Kr., ingick allsköns friidrottsgrenar och ryttartävlingar, vilka alltså definitivt är sporter med denna definition. Men att se till alla grenar som ingått i OS är inte hållbart, då konsttävlingar ingick under 1900-talets första hälft. Och att kalla skulpterande av nakna människor för en sport är väl ändå vulgärt?

Men tanken är eggande. För hur ska vi då förhålla oss till bedömningssporter, som också förutsätter gott tycke och god smak? I dagens OS har vi ju bland annat simhopp, gymnastik och dressyr. Är det kanske så att sporter kräver en större grad av fysik ansträngning, vilket ordboken antyder? I så fall ligger golf tillsammans med curling och bowling i en hal ränna. Vissa talar till och med om golf som en motionssport och likställer den med innebandy. Innebandys likheter med golf verkar förresten mer och mer slående ju mer man funderar på det.

Innebandy väntar dock mer på ett erkännande än vad golf gör. Det står nämligen klart att golf blir en olympisk gren 2016. Dessutom har faktiskt golf, i likhet med de sköna konsterna, varit en gren förut, för mer än hundra år sedan. Olympiska spelens boll är alltså rund i den meningen, så rund att spelen tar med sporten med den ovala bollen. Rugby får nämligen också knuffas med de andra femtielva grenarna snart.

I dagarna spelades Ryders cup. Europa vann. I golf spelar nämligen världsdelar mot varandra. Typ. I hur många sporter gör man det? Men det är också ungefär exakt så mycket som jag känner till om själva golfutförandet. Men tv-spel spelar jag som sagt gärna. Nintendo Wii är ju som gjort för golf. Och ja, tv-spel kan vara en sport, åtminstone är det mer sport än couronne och dart i alla fall. Och innebandy. Typ.

bara sport
bara sport
bara massor utav sport
(Galenskaparna & After Shave)

IKEA i sär klass

2010-09-28T23:47:00.006+02:00

För några veckor sedan fick jag hem IKEA-katalogen i brevlådan. Stolt förkunnar de på det djupsvarta omslaget att katalogen fyller 60 år. Jag vill därför haspla ur mig ett halvhjärtat "grattis" innan jag fortsätter. IKEA har jag nämligen alltid haft en kluven känsla inför. IKEA är ren hatkärlek.

Några dagar efter att jag hade fått katalogen hade en av kvällstidningarna löpsedeln här bredvid. Och säga vad man vill om språkbruket hos pressen, men de särskriver åtminstone aldrig. Det gör däremot IKEA. Deras koncept är särskrivningar. För förutom "IKEA katalogen" har IKEA till exempel "IKEA varuhus" och "IKEA restaurangen". Dessutom har de "IKEA family medlemmar" som får "varje dags kvalitets garanti". Ja, ni fattar den säregna stilen.

På IKEA:s hemsida kan man, om man letar tillräckligt länge, hitta deras eget svar på varför företaget våldför sig på det svenska språket:

"IKEA är ett konceptföretag som spänner över 30-talet länder. En av kärnpunkterna för att hålla ihop ett konceptföretag av den här storleken är att man håller sig till konceptet […]. Av dessa punkter är varumärket vår viktigaste tillgång. Varumärkesvård innebär att man ibland får göra avkall på vissa språkkonventioner. I vårt fall handlar det om att vi inte kan skriva ihop IKEA med en efterled (IKEA-varuhus, IKEA-katalog), lägga till genitiv S (IKEAS, IKEAs) eller använda gemener (ikea) oavsett den språkliga korrektheten i detta. Detta måste vi göra för att inte riskera att urholka begreppet IKEA. Om vi inte strävar efter att vara konsekventa med detta kommer IKEA med tiden att tappa kontrollen över varumärket och det kommer att bli ett generiskt begrepp som exempelvis Gramophone, eternit, terylene, vespa, masonit, escalator, internet, e-business, xerox, rollerblades med många fler. Företagsnamn som har kommit att beteckna ett produktområde snarare än ett företag."

Detta är alltså deras försvar. Jag finner det tramsigt. Dessutom låter de inte ett dugg initierade när de pratar om "genitiv S". Men att begära språklig korrekthet i ett försvarstal för deras språkliga felaktigheter är kanske för mycket begärt.

Att IKEA är ett hållbart och starkt varumärke är förvisso sant, men de har minst en skruv lös. För vad lär vi oss av detta? Jo, när ett annat företag särskriver något där företagsnamnet ingår, till exempel i en katalog eller i ett reklamblad, ska du komma ihåg att det är ett vinnande koncept. Det är IKEA:s jubilerande koncept. Det är alltså inte bara ”ikea” att göra så – det är ikea!

För ikea-konceptet är att du får sätta ihop allt själv.

en helhet för det enkla, bara fälla upp och skruva
men ändå alltid nåt, som ville jaga och förvirra
nåt som inte var IKEA, nåt som inte hade lösningen i kanten
(Lars Winnerbäck)

Upp till Kant!

2010-09-19T00:23:00.004+02:00

Man ska göra det goda som man vet är rätt. Det eventuella målet är mindre viktigt. Det viktiga är att handla utifrån en maxim som du skulle vilja bli allmän lag. Man ska tänka förnuftsmässigt, inte känslomässigt. Med detta menas att vi alltid ska vara motiverade att utföra en moraliskt riktig handling, även om vi inte kan mobilisera böjelsen för det.

Så resonerar Immanuel Kant, som jag läser nu. Med maximer menar han subjektiva handlingsregler, t.ex. "Jag vill, så långt det är möjligt, hjälpa människor i nöd." eller "Jag vill använda mina pengar på mig själv." Det att välja enligt denna princip kallar Kant för det kategoriska imperativet, som innebär att man är påbjuden att handla på detta sätt oavsett önskningar eller behov, ty dessa är tillfälliga storheter som varierar mellan människor.

Nå, om alla valde att lägga pengarna på sig själva skulle säkerligen samhället falla ihop. Därför bör vi välja det första alternativet om det står mellan dessa två. Dessutom ska man behandla sina medmänniskor som ett mål i sig, aldrig som ett medel för att uppnå något annat. Tillsammans med förnuftet finner vi våra plikter. Kant gillar plikter. Jag gillar Kant.

Ett exempel på en evig plikt, som gäller oavsett konsekvens, är att man alltid ska tala sanning. Det kan vara värt att ha i åtanke så här i valtider när allsköns politiker vill locka dig till vallokalen med guld eller gröna skogar. Men huruvida det bör vara röstplikt, som det är i vissa länder, har jag ingen åsikt om. Men jag ser det definitivt som en plikt själv att rösta, då den motsatta maximen raserar hela idén med demokratin. Och detta kan i sin tur vara värt att tänka på när ett mörkerparti är på väg in från den populistiska högerkanten.

Så, låt förnuftet styra när du röstar. Handlingar av egoistiska motiv saknar moraliskt värde. Ett mer solidariskt samhälle tjänar alla på. Och då pratar jag inte om pengar. Pengar fördärvar förnuftet. Var autonom och rationell. Rösta!

Det är ett skämt att såpass många
inte tänker längre än näsan räcker
Det land vi har är stort nog åt alla oss
(Johan Johansson)

Frälsning

2010-08-28T23:34:00.007+02:00

Likheten mellan en präst och en spårvagn är att båda får kraften från ovan. Och många tågentusiaster lär väl ha höjt nävarna i skyn i söndags, då Stockholm återigen fick spårvagnar. Men att stirra upp i skyn av tacksamhet är inget som staden rekommenderar. För om man – helt tvärtom – tittar ner i marken får man se uppmaningen ovan.

Nu var det dock så att jag inte besökte själva invigningen denna dag, som helt lämpligt var på Spårvagnens dag. Det blev politiska konserter på Långholmen istället. Först såg jag Euskefeurat på LO:s valupptakt. Det kan vara bland det mest roande, underfundiga och samtidigt mest frimodiga som jag har bevittnat. De passade nämligen på att ge små kängor till arrangören mellan det tankfulla och kvicka. Bland annat sjöng de låten När jag en gång dör, som lite löst handlar om organdonation:

Tar ni mina armar så ge dom gärna till nån karl
som håller om min fru när inte längre jag finns kvar
Ryggraden den blir jag glad ifall ni ger till nån
inom LO för där verkar ganska många sakna sån

Efter Euskefeurat gav jag mig av till en annan del av ön där Ung vänster hade en tillställning. Trion Sanna Carlstedt, Johan Johansson och Dan Viktor lockade, men det var nog inte det bästa som jag har hört från dem. Fast kanske blir betyget orättvist med tanke på framförandet från de föregående. Och när det kommer till publiken så kändes det som om de flesta väntade på Svensk Pop som gick på efteråt. Det var verkligen en annorlunda och kul musikupplevelse att se dem.

Carlstedt och Johansson såg jag sedan en gång till i onsdags på klubben Kväll Höglund, där just Svensk Pops sångare vänder skivor. Med brasklappen att ingen gör Kjells låtar som Kjell framförde de ett gäng låtar med påtaglig kjellkänsla. Flera låtar kan nämnas, men versionen av Pandoras ask var helt magisk; den skimrade på något överjordiskt sätt.

Och så var vi tillbaka till frälsningar och spårvagnar igen. Första åkturen skedde på första dagen för sjunde him… eh, linjen. Men tråkigt nog hamnade man inte i en vagn som är inlånad från Norrköping, vilken man i så fall hade åkt i förut.

Några som ställer sig positiva till spårvägen är faktiskt Moderaterna. Just därför är det en gnutta kul att det blev den svarta färgen som vann i omröstningen om spårvagnarnas utseende, då tanken med den enligt formgivaren är "raka motsatsen till en limousine, som är rena egotrippen till fordon." De "blinkar ironiskt mot förnäma Djurgården och Östermalm." Själv hade jag gärna sett den i en ljusare färg istället, kanske stockholmsvit för någon form av lokal anknytning. Men framför allt bör linjen byggas ut, precis som tunnelbanan. Dagens korta turistlinje är fånig, även om den är bättre än bussar.

Nå, när ska borgerligheten få sina artister? Det finns ju bara ett par stycken, varav en Linda som brukar sjunga "Jag ljuger så bra." Fast å andra sidan, om deras musik bara sträcker sig till någon poplåt är det väl en bra liknelse för deras kortsynta politik, vilken värmer en kort stund innan man blir förbannad på innehållslösheten, ytligheten och profittänkandet. Eller som Euskefeurat sjöng:

Vad bryr vi oss om ifall det kyler sen
nu pissar vi i brallorna igen
(Euskefeurat)

Det spelades bättre pop

2010-08-13T01:24:00.007+02:00

Igår åkte mitt vitblåa lag på däng. De fick stryk med uddamålet. För motståndet stod grönvita Jönköping Södra på Stadsparksvallen. Just det laget och den arenan har ett klassiskt band besjungit.

Eller besjungit och besjungit förresten, låten, Det spelades bättre boll, är väl mer en klagosång än en lovsång. ”Gunnar Nordahls tid”, som det heter i visan, är förresten också mitt lags stora tid. Det var där Gunnar spelade innan han blev proffs i det där landet som ser ut som en gammal fotbollskänga som sparkar på en punkterad boll.

Det är för övrigt högst osäkert om fotbollen som spelades förr var bättre. Plastgräset lyser nog lite grönare på Nya Parken. Och snart stundar kanske Allsvenskan igen. Men en sak är i alla fall säker: det spelades bättre pop på Torssons tid.

Torsson lirar ikväll på Kafé 44. Jag har inte bestämt mig för om jag ska ta bussen dit än.

det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid
det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid
(Torsson)

Utstämpling

2010-08-01T20:45:00.011+02:00

"30 dagar har november, april, juni och september. Februari 28 allen'. Alla de övriga 31". Jag gnolar på en ramsa. Jag tittar på en remsa. Jag får inte ihop det. Är mina dagar räknade? Har jag stämplat ut?

"Får jag se igen?", säger en lätt road spärrvakt med finsk brytning i Mörby. "Du har ett konstigt datum – fyrtiförsta!", fortsätter hon sedan jag har backat ett halvt steg tillbaka. Jag sympatiskrattar lite trött. Sedan går jag ner i tunnelbanan för att åka hem.

Idag är första dagen som man kan köpa en så kallad studentbiljett som färdbevis i lokaltrafiken. Men man kan ju börja tro att SL vill vara kvar i juli ett tag till av snikna skäl, eller nåt. Imorgon lägger jag dock den otidsenliga remsan på hyllan.

Tidsportalen öppnades just
(De Lyckliga Kompisarna)

Det ljusaste kaffet i mannaminne

2010-07-29T13:05:00.003+02:00

Automatkaffe, kioskkaffe, snabbkaffe, termoskaffe … om man söker efter ordet kaffe här i min blogg får man hiskeligt många träffar. Min nominalfras "ett halväckligt kaffe från en välkänd kioskkedja" i det allra första inlägget är talande. Det är inte sällan som man kan tänka sig att mitt prat om kaffe har varit metaforiskt – alltid har det varit svart. Numera dricker jag mitt kaffe med mjölk, vilket jag inte har gjort sedan jag uppnådde vuxen ålder. Det har till och med blivit stunder med grädde.

Det ser ljust ut när kommer till kaffets följdverkningar också. För en knapp vecka sedan hade DN en artikel med rubriken "Drick kaffe för hälsans skull". Kaffe sägs förbättra tanke- och inlärningsförmågan, öka immunförsvaret mot tumörer samt förhindra allvarliga sjukdomar. Att det är beroendeframkallande är förstås negativt, men man får ta det onda med det goda, som med allting annat. Jag är säker på att oro och stress är farligast av allt. Tiderna är ljusa.

Mjölk i kaffet ska det vara alltså – helst. För om mjölk saknas någon gång är jag inte den som är den. Kaffe utan tillsatt mjölk är ändå alltid kaffe, men kaffe med mjölk gör mig glad.

"Vad sägs om en kopp kaffe?"
det var väl så du sa, när vi möttes i parken en försommardag?
då jag just hade glömt, varför jag var förbannad och bitter på allt
(Christina Kjellsson)

Omständligt om ständigt omständliga omständigheter omkring omständig

2010-07-27T13:06:00.003+02:00

Om man är osäker på hur ett ord stavas kan man googla det för en fingervisning. Men hur ska man förhålla sig när ordet omständig vinner matchen med bara 55 % av träffarna i fajten mot omständlig? Visserligen handlar många träffar om just stavningen, men ändå – ska man stava som de flesta gör? Är omständig rätt? En sak är i alla fall säker: omständigheterna är förmildrande när det kommer till omständig.

Det är ironiskt alltihop. Omständligt verkar vara för omständligt att skriva, för att inte tala om att säga det. Många vill därför påstå att ingen uttalar l:et. Det är säkerligen för mycket sagt. Ett mycket bättre argument om varför omständigt är ständigt förekommande är ordet omständighet. Just detta lyfter även Akademien fram i Svensk ordbok. De formulerar sig så här i en faktaruta till omständlig: "Stavningen *omständig är inte ovanlig (ofta säkert under inverkan av omständighet) men felaktig." Dessutom kan ord som ständig, självständig och fullständig räknas upp, medan ständlig inte finns.

Akademiens historiska ordbok, SAOB, har faktiskt en artikel om omständig med olika betydelser, varav de första dödförklaras och den sista, som har samma betydelse som omständlig, noteras som ovårdat och föga brukligt. Den första betydelsen, ’som står l. befinner sig runt omkring’, sägs komma från tyskans umständig, medan vårt nutida omständlig kommer från umständlich. Tyska ändelsen "-lich" blir nämligen i svenskan alltid "-lig". Betydelsen idag är som bekant att något är alltför detaljerat, utförligt eller långrandigt. Man går liksom som katten kring het gröt. Det är krångligt och besvärligt.

Detta är, som sagt, mycket debatterat redan. För att komma med något som inte är helt uttjatat kastar jag fram en till teori. Det där lilla l:et är knappast i blickpunkten; det står i slutet av ordet, i skuggan av d:et och innan i:et. Det är alltså omständigheter i ordet självt, kring den lilla bokstaven l. Gör omständigheterna idag att vi har för bråttom att upptäcka de små detaljerna i vårt språk? Eller är vi kanske för slappa för att uttala det?

Så när allt kommer omkring, så att säga, måste omständigheterna till omständig betraktas. Det är inte säkert att omständig under alla omständigheter är en felstavning. Det kan kanske vara en fråga om ordval. Men argumenten för omständig omringar på nära håll. Snart är säkert omständig ständigt okej, men inte än. Språket är inte beständigt.

Inte mycket att orda om
(Torsson)

Spånka STHLM

2010-07-14T21:57:00.006+02:00

Så är man i Stockholm igen, sedan några dagar tillbaka. Det blev två veckor i spårvagnsstaden som för tillfället saknar ”spånkor” på gatorna. Att renovera spåren mitt i sommaren är ett korkat beslut; det är inte så konstigt att stan saknar sin rättmätiga andel av landets turister. Men jag har en idé – jag tror på spårvägen som en turistmagnet!

Det finns ett ställe som drar folk i kommunen, nämligen Kolmårdens djurpark. Dit tar sig många, men få orkar åka vidare några kilometer. Mitt förslag är således att bygga ut spårvägen dit. Att bygga ut spårvägarna ligger i tiden. Norrköping är redan på god väg att ha en linje klar till en "förort" i söder; och Stockholm bygger mot Ropsten. Det har jag skrivit om, här och här. En miljövänlig och gratis spårvagnstur lockar säkerligen. Det blir en safari genom de mörka skogarna.

Fast man hann med några turer i alla fall, när man var hemma. Idag tog jag en cykeltur till Hamngatan, där det byggs som bäst. Och apropå det så brinner jag även för ett utbyggande av cykelvägarna, men de pengarna drogs ju som bekant in när de utvecklingsfientliga borgarna tog makten här i stan. De lär förresten knappast ge pengar åt varken kollektiv- eller cykeltrafik om de vinner valet i höst. För dem är ju andra tjänster intressantare att satsa på, hushållsnära eller ej. Nåväl, på Strandvägen fick jag syn på en norrköpingsgul vagn. Det var en vacker, men en lite väl ironisk syn.

Jag är inte rotlös, men en smula spårlös. Man får vara en lokalpatriot. Bygg ut spårvägen norrut! Spårvagnar är da skit. Men kanske inte ända hit…

men jag lovar på mitt hjärta, att jag står fast vid drömmarna
än finns soluppgångarna, och fisken i strömmarna
och nu möts vi igen, nu när minnenas spårvagn rullar hem
(Eldkvarn)

Vädrad klädsel

2010-07-10T19:21:00.003+02:00

Den som klagar på värmen i sommar ska få stryk. Ungefär det döptes en grupp till i vintras på Facebook. Och jag måste tillstå att jag verkligen sympatiserade med budskapet – då. Men eftersom jag inte gick med är det ju helt legitimt för mig att gnälla på värmen nu, fast vintern nästan fick mig att tappa all livsgnista. Det var hemskt, faktiskt.

Ett halvår senare sitter jag vid skuggan av en husvagn, vilken står på föräldrarnas tomt. I vagnen är det olidligt hett, medan det här utanför bara är kvalmigt kvavt och vidrigt varmt. Drygt 30 grader envisas termometern sig upp i. Jag känner mig gnetig. Jag känner mig grinig. Jag känner mig gammal.

Innan jag gick ut och satte mig här såg jag på den fartigt fläktiga filmen Nu blåser vi snuten. Anledningen var att det var svalare inne än ute (och kanske att filmen var lite underhållande). Nåväl, min frågvise far frågade vad Burt Reynolds motspelerska heter i den filmen, vilket fick mig att kolla upp det på IMDb. Då noterade jag att den hade sin Sverigepremiär dagen efter min födelse. Det sätter saker i perspektiv, precis som vädret. Gammal var ordet.

Annars har jag kunnat säga att jag är nästan på dagen lika gammal som den första svenska punksingeln. Det är mer smickrande, fast mindre precist att dra till med. Hursomhelst, det är knappast i vårdad klädsel jag sitter och bloggar i. Barbröstad är man, liksom. Usch, så oanständigt! Det är bäst att hålla sig till sitt eget uteställe med en fesljummen lättöl ... eller fem.

vårdad klädsel för att komma in
dit går jag aldrig i mitt liv
(Kriminella gitarrer)

Av brott

2010-06-27T13:10:00.003+02:00

Från det ena till det andra … eller inte, jag har mest grillar i huvudet.

När midsommarafton var en timme gammal gick strömmen. Det gjorde inte så mycket. Seinfeld-avsnittet hade jag sett förut. Och grillade gjorde jag inte heller, även om det har blivit en hel del av den varan på sistone, mest på min eldriva bordsgrill. Fläskkarréer har drabbats av min citron- och honungsmarinad hela två gånger. Den är jäkligt god, men nog känns det som jag borde bredda mig lite på den fronten. Kött får bli ett sommarprojekt.

Och apropå allt det här så kunde man på min lokala ICA se skylten här ovanför för några veckor sedan. Att de slarvar med språket är tyvärr ingen engångsföreteelse. De borde halstras.

ingen kan få mig att bli vegetarian
jag älskar min stekta svan
men kanske kan jag bli kannibal
tummuskelns smak sägs va’ fenomenal
(Köttgrottorna)

Strömming

2010-06-08T01:28:00.005+02:00

På senare tid har det allt som oftast smitit in grillrök genom mina öppna fönster. Många har nämligen funnit det trivsamt att samlas här i parken utanför för att skråla till en bit kött. Skrålet har stundom varit smått irriterande, men doften har mer än en gång lockat. Brinnande kol luktar gott. Och det är just därför som det ska vara kol, även om el-grillande vore betydligt mer miljövänligt.

Ungefär så vill jag börja summeringen av den förra veckan, vilken fick sin avslutning med just grillande. För med en fåfäng strävan efter att alltid finna kopplingar i till synes helt osammanhängande strömmar av händelser, för att på något sätt få bukt på tillvaron, är det just så här jag vill kabla ut det.

Nå, denna grillning, som var sommarens första, blev avrundningen efter tre dagars byggande, rivande och däremellan genomförande av festivalen Pop Dakar på universitetet. Min medverkan bestod alltså mestadels av att se till att el fanns framdragen till scenerna och tälten. Att jag inte är särskilt road av musiken som spelades spelade ingen roll; det kanske rent av var skönt. Dessutom fick jag på torsdagen innan se och höra favoritbandet Charta 77 lira; så mitt konsertbehov var och är tillfredsställt ett tag framöver.

Och en klart schyst konsert var det. Även förbandet, Pasted, var överraskande bra. Av Chartas ansenliga mängd låtar hade jag bara ett enda önskemål, låten En del mornar (se inlägg). En begäran som jag tänkte var alltför stor, men spelad blev den, till min stora glädje. För övrigt spelade de en del andra otippade saker, som Vingar, Dom chanserna och Sång till dig, förutom de tre mest givna: Ensam kvar, Kungarna af stan I och Lilla björn och lilla tiger.

Dagen innan den dagen var det strömmar av ett annat slag, då det var Skärgårdsbåtens dag, vilket är en båtkolonn från Strömkajen till Vaxholm. Och även om kanske resan är det stora så måste jag tillstå att strömmingsmackorna var ett gott mål. Bara den finfina dagen hade gjort min vecka, men som sagt kom det även andra spännande händelser efter det, hela tiden i sällskap av min elskling ... Strömmen var den röda tråden.

kom ska vi dansa, mot strömmen ska vi dansa
kom och dansa mot strömmen med oss
(Charta 77)

Upplivad

2010-05-16T18:33:00.001+02:00

Det höll nästintill på att bli för ironiskt. När den förra konserten med De Lyckliga Kompisarna blev inställd på grund av sjukdom hade jag ingen speciell att gå med; och igår, när jag verkligen hade det, var jag sjuk själv. Det var måhända inga oerhörda krämpor, men febern sänkte orken rejält. Emellertid blev det konsert ändå, upplivad av mitt sällskap.

Jag kan inte ärligt säga att jag har lyssnat in mig tillräckligt på nya skivan, vilken en handfull av gårdagens låtar var hämtade från, men annars var det synnerligen välbekant rakt igenom. Den stora överraskningen var nog framförandet av Evigt liv, som skrevs i trallpunkens barndom. Sett till den låtens budskap är det just som om tiden har stått stilla.

Evigt liv framfördes – med nyssnämnda skäl som en brasklapp från min sida – näst sist, som ett fjärde extranummer. De blev alltså inropade fem gånger. Hur ofta händer det? Dessförinnan betades alla de givna låtarna av. Så det vore synd och skam att klaga på något överhuvudtaget. De upplivade kompisarna kan fortfarande framkalla lycka. Länge leve DLK!

Vi drömmer om evigt liv så många utav oss
(De Lyckliga Kompisarna)

Backning

2010-05-11T19:06:00.003+02:00

Inte långt härifrån ligger Laduviken. Det fanns en tid då den var en vik. Nu är den istället en stillsam och behaglig sjö. Vid denna sjö ligger Fiskartorpet, vilken i sin tur ligger vid en hoppbacke. När det hoppades här gick den under namnet Självmördaren. Numer är den väl mest en vacker utsiktsplats över nationalstadsparken.

Vid sidan om denna backe sätter jag mig med en pärondryck "av ciderkaraktär" och en påse Polly "med smak av choklad, jordgubb och smultron". Dessutom har jag med mig en bok i filosofi. Det blir ett par timmars studier av Wittgenstein här. I tjugotalet sidor beskriver han diskrepansen mellan sinnena och språket. Mot slutet fokuserar han på upplevd smärta, medan jag försöker slå bort mina tankar på en viss starkt positiv känsla – en känsla som är ännu svårare att omsätta i precisa ord, hur innerligt man än vill och försöker.

Det här var naturligtvis menat som en pastisch av mig själv. Jag vill förmedla en känsla av mer grönt än för en månad sedan. Färgen grön går igen i både drycken och boken. Det finns en viss nyans av grönt som jag gärna tänker på.

med ögon känsliga för grönt
(Barbro Hörberg)

Lovande

2010-05-10T14:32:00.004+02:00

Löftet är brutet. Det dagliga bloggandet höll i 128 dagar. Nu lovar jag bara att det här inte är det sista inlägget och inte heller det näst sista.

tio stycken fingrar har fångat mig till slut
(Thåström)

Nu levande

2010-05-08T21:29:00.009+02:00

Filosofiska undersökningar pockar på uppmärksamheten. Men någon själadödande språkfilosofi av en sedan länge hädangången österrikare lockar mina sinnen föga för tillfället. Jag vill fortsätta att känna mig lika livfull som jag har känt mig de senaste dagarna. Så istället får det nu bli Roy Anderssons film Du levande.

jag ska leva, och stressen ska gå hem
(De Lyckliga Kompisarna)

Springtid

2010-05-07T14:09:00.003+02:00

Träffad av hemul överskottsenergi kände jag mig nödgad till löpning. Det blev en kvart av oortodox intervallträning runt Lappis igår.

Men kanske var det just för att konditionen inte är vad den har varit som det kändes bra att få tillfälle till att med synnerligen ojämna mellanrum kippa efter andan. När solens sken letade sig mellan trädens begynnande grönska kändes vädret bättre än det var. Eller också kan det ha varit att ingenting känns speciellt besvärligt för tillfället.

Snart är det dags för en lingonord-pub med poptema. Jag har lovat att dj:a lite låtar. Ungefär en timme kan jag väl klara av att spela lite sorglöst enkla melodier på svenska. Den här till exempel:

en liten stund av mitt liv
som inte gör ont, utan allt är gott
(Olle Ljungström)

[Låtar i låtar] Haschtomte

2010-05-06T22:07:00.003+02:00

fy på sig sosse
vad det luktar skit
du hatar riksdagen, för du är en haschtomte

Tankar går igen. För fyrtio år sedan provocerade Gudibrallan med låten Sosse, vilken handlar om socialdemokraters svek mot idealen. De ansåg att de hade blivit folkpartister. Trettiofem år senare gör Doktor Kosmos en låt om att anarkister gör nyliberalismen en tjänst. Det är samma budskap, men en annan ideologi som, så att säga, ligger i dimma och rök.

Precis som många politiska progglåtar ter sig nästan Gudibrallans hit som rena truismen idag. Kritiken är i det närmaste snäll. I låten Haschtomte har Doktor Kosmos förstås lånat refrängen.

fy på sig sosse, vad det luktar skit
(Gudibrallan)

En del mornar

2010-05-05T23:56:00.004+02:00

Mina fönster vetter mot öster. De saknar gardiner som kan stänga solljuset ute. Därför kan det bli väldigt varmt i mitt rum på mornarna. Men det har jag inga större problem med. Däremot har jag svårt för mornar i allmänhet. Det kan ta tid innan jag kan förmå mig att gå upp för att göra dagens första kopp kaffe – kaffet som är min räddning.

men en del mornar man vaknar är allting perfekt
(Charta 77)

Kom och slå mig igen

2010-05-04T23:55:00.003+02:00

Jag har inte tänkt att lägga ner den här bloggen än på ett tag. Mycket finns fortfarande att skriva om. Inspirationen sover dock djupt just nu.

Kom och slå mig igen
(Coca Carola)

Utan gränser

2010-05-03T22:03:00.003+02:00

Kjell Höglunds musik är utan gränser. Ingen är så mångfacetterad som han är, både genre- och textmässigt. Texterna är fullkomligt översållade av litterära och historiska referenser, filosofiska resonemang och inte minst ockulta tankegångar. Ibland rör han sig på ett så esoteriskt plan att man trots upprepade lyssningar kan bli alldeles häpen av inspirationen.

Dessa låtar kan få mig gladare när jag är nedstämd och mer harmonisk när jag är glad. Det är som om de förenar sig med ens egen sinnesstämning, eller kanske rent av rör sig bortom sinnenas fattningsförmåga. När jag tänker efter är det väldigt få låtar som verkar vara skriva i ett lyckotillstånd, om ens någon; det finns alltid något drar åt det sentimentala eller vemodiga hållet. Kanske är det just därför som Höglund alltid fungerar. Fast ibland passar ändå en del låtar bättre än annars.

Snart har jag länkat till alla som finns på nätet, vilket bara en bråkdel av hans imponerande produktion. Visserligen skulle man kunna länka till någon cover ibland, vilket också är möjligt i det här fallet, då även Lill Lindfors har spelat in låten jag tänker på, Utan gränser. Men nu är det dock så fint ordnat i universum att någon själsfrände har lagt upp den YouTube. Ingen tolkning kan förstås mäta sig med unikumet Höglund.

Stjärnorna är rymdens ögon
havet är jordens blod
(Kjell Höglund)

Första vackra dan i maj

2010-05-02T12:30:00.001+02:00

Jag hade sagt upp mig om jag hade haft ett jobb idag. Inget vore mer synd och skam än att vara inomhus. En liten picknick i kombination med okynnesåkning vore nåt.

med bröd och vin
låt oss fånga dagen den är ju så fin
(Coca Carola)

Just idag är jag stark

2010-05-01T21:58:00.003+02:00

Jag kan inte hindra mig från att ironisera; jag måste citera den låt som Bajare gärna spelar innan en match. Det var nämligen 15 år sedan mitt favoritlag tog en serieseger på Söderstadion. Vilken förunderlig match det blev till sist!

Fotboll är kanske inte livet, men ibland är fotbollen som livet självt. Det är en frustrerande väntan på det man bara kan hoppas på. Nu väntar jag på morgondagen med tillförsikt.

jag har väntat så länge på just den här dan
(Kenta Gustafsson)

Flaggrant

2010-04-30T11:15:00.001+02:00

Hur studentikos är rubriken? Är den tillräckligt uppenbar? Jag är nog mer studentig än jag vill kännas vid. Snart är det nämligen dags att ta sig Skansen för flaggbärandet. Efter detta blir det en sen ankomst till en valborgslunch. Det blir traditionsenligt.

Men sånger och eld i all ära, valborg associeras väl främst med fylla. För egen del blir det dock förhållandevis lugnt. Jag måste ju vara ganska skärpt på Söderstadion imorgon. Årets fotbollsmatch smäller faktiskt en aning högre.

hon sa våren är förenad med eldar och passion
(Coca Carola)

Tillvaratagen effekt

2010-04-29T23:43:00.001+02:00

När jag brukar få en textrad i skallen är det oftast en låt som jag har lyssnat på nyligen. Idag var det inte så. Därför tog det extra lång tid att komma på vad det kunde vara. Dessutom var det bara några frustrerande fragment. Men efter många fruktlösa sökningar och spridda tankar kom jag fram till att det var ur Dan Viktors låt Effekt. Vad fick mig att tänka på den?

Nu händer mycket vackert uti vår vackra värld
Nu tinar frusna mänskor upp som annars går och svär
(Dan Viktor)

Lycka gör mig glad

2010-04-28T23:52:00.005+02:00

Det finns inget värre än människor som alltid är glada. Ingen kan någonsin vara lycklig jämt. Det finns ingen lycka; det finns bara lyckliga stunder. Således är också objektiv lycka en myt, men det finns saker som så gott som alla människor blir glada av. Själv har jag känt mig ganska lycklig de senaste dagarna.

Och om man redan är glad så blir man extra glad för småsaker. En sådan sak var att jag blev bjuden på sådana simpla saker som dippsås och glass på ett hamburgerställe idag. Kassörskan tyckte tydligen att jag hade väntat alldeles för länge på min burgare. Att jag sedan några timmar senare även slapp att betala för en kopp kaffe av en liknande orsak var lyckan gjord.

lycka gör mig glad
(Iguana Party)

Vråltidigt

2010-04-27T22:03:00.005+02:00

Får man lägga sig före tio? Och kan man det? På tisdagar är ju ångestskriket klockan tio på Lappis. Men det lär jag nog inte höra. Dessutom har man ju nästan vant sig vid allt borrvrål.

Ta det lugnt, slappna av
(Sista skriket)

Färg och vatten

2010-04-26T23:59:00.006+02:00

Är svart en färg? Är det kanske frånvaron av alla färger eller måhända närvaron av alla färger samtidigt? Nå, det är ingen viktig fråga ... Svart kan i alla fall symbolisera mystik.

allt det svarta i mig själv
ska jag måla om med färg
(23 Till)

Setat

2010-04-25T23:58:00.003+02:00

Här sitter man. Jag har suttit länge. Något kul att skriva om hade suttit fint. Men jag besitter inget att säga. Jag sitter inte inne med något. Lite inspiration hade suttit som en smäck. Men det sitter liksom hårt åt. Allt jag kommer att tänka på är att jag gillar setat, som är en riktigt gammal dialektal form av suttit.

Så, nu har jag försuttit en chans att skriva om något jag finner intressant.

Jag har setat länge och väntat på dig
(Coca Carola)

Sjungom...

2010-04-24T21:42:00.009+02:00

Alltför ofta på senare tid har det här börjat likna riktigt bloggande. Var det ett stort misstag att blogga varje dag? Till slut måste man ju liksom skriva om sin tråkiga vardag. Det var inte därför jag började blogga. Vad var anledningen nu igen? Eller framför allt: ställer jag för många retoriska frågor? Nej, definitivt inte, frågor är själva grejen.

Idag har jag stått på Sollidenscenen och övat inför valborgsfirandet. Det betydde också att jag besökte Skansen för första gången. Ja, det är nästan så man skäms; man borde ju gått dit tidigare. Det blir ingen sång från min sida, men väl ett bärande av den vackraste fanan – och då snackar jag naturligtvis inte om någon blågul, utan om föreningens uggleprydda.

Annars har jag helt snöat in på gammal trallpunk igen. Pö om pö fylls Spotify på med mer och mer. Samtidigt ökar min längtan efter DLK-konserten, vilket får mig att göra en marginalanteckning om att våren besjungs i alla genrer. Den måste till och med vara den vanligaste årstiden att sjunga om. Ibland känns en del nyåterfunna låtar väldigt välfunna:

Lång och kall var den vintern
nog minns du väl den – det var inte länge sen
(De Lyckliga Kompisarna)

Inga peanuts

2010-04-23T21:53:00.003+02:00

Jag ville ha jordnötsringar. Det fick bli "Rings peanut" istället.

"Varför Rings?", frågar sig Estrella retoriskt på baksidan av påsen. Men tyvärr är det inte övergången till engelska som de försvarar, utan själva formen på ringarna. Det är en löjeväckande text. Löjeväckande är också Pågens "Krisprolls". Lät skorpor för nödställt?

Vad är nästa grej att hajpa? Gröt kanske? Den rätten låter väl också alldeles för mycket som gammal svensk fattigmat. "Porridge" låter ju så jättemycket sinnligare. Inte sant?

Allting går att sälja med mördande reklam
Kom och köp konserverad gröt
(Ulf Peder Olrog)

[Ordet] Pank

2010-04-22T15:49:00.003+02:00

Jag är pank. Eller är jag? Hur fattig måste man vara? Några kronor har man ju kvar. Är det okej att komparera ordet – kan man vara pankast?

pank adj. -t -a ● <vard.> utan pengar, barskrapad

Ordlistan säger alltså att man är utan pengar, men ingenting om böjningsförmågan. Om man måste vara helt renrakad så har jag inte varit pank sedan min ungdoms glansdagar. Men då sa jag att jag var ”black”. Jag tyckte att det lät tuffare. Hursomhelst, jag vill nog att pank ska kunna böjas. Det gör språket rikare. Men luspank däremot…

det finns många som är pankare än du
(Cornelis Vreeswijk)

Det är nåt i luften

2010-04-21T16:44:00.001+02:00

… och inte är det pollen. Det är fortfarande vinter.

För en stund slipper man allt tjat om våren. I en gratistidning läste jag häromdagen ett fenomenalt svar på den trötta frågan om vad man anser vara ett bevis på vårens ankomst. Personen svarade att det är när pollensäsongen drar igång. De andra svarade bland annat blåsippor, uteserveringar, fågelkvitter och takdropp. Bara motorcyklar saknades, typ.

Jag är allergisk mot vårtecken.

Visst är det konstigt, det snöar i april
det är så märkligt, tiden gör som den vill
(Köttgrottorna)

Kaffe med kräm

2010-04-20T23:23:00.006+02:00

Just nu kör L'Oréal en reklamkampanj för någon maskulin ansiktskräm med koffein i. Tydligen ska koffein vara bra mot mörka ringar under ögonen. Hm, allt jag tänker på är att man antagligen skulle ha sett piggare ut om det inte hade varit för just denna centralstimulerande drog.

Idag fick jag veta att kaffeautomaterna på universitetet har "happy hour" under några timmar mitt på dagen. Då får man en kopp till det facila priset av fem spänn. Den reklamen gick jag i alla fall på; den gjorde mig glad.

jag undrar om kaffe kan göra mig pigg
(Skumdum)

Kjellforskning

2010-04-19T23:54:00.002+02:00

I inledningen till min nuvarande kurs står Friedrich Hegel och Friedrich Nietzsche på schemat. Två givna musikkopplingar till dessa filosofer är Blå Tågets låtar Hal is respektive Ner med allt. Men att även Kjell Höglund är inspirerad av Hegel upptäckte jag idag. Under föreläsningen skriver jag ner ”Historien har en riktning mot ett ändamål.”, vilket fick mig att tänka på ett par rader i fenomenala Livets flod:

från mörker till ljus, från vinter till vår
livet har en riktning i vilket allting går
(Kjell Höglund)

Nudlar!

2010-04-18T23:58:00.005+02:00

Jag äter nudlar. Nudlar och ingenting mer är min kvällsmat. Kan det bli mer stereotypiskt? Ändå tycker jag att det känns lite lyxigt. Måltiden innan var nämligen korv med bröd, som är det givna käket när man går på fotboll. Fast nu åt jag visserligen korven långt innan matchen. Det var ju helt och hållet fel.

Det är nudlar och lånade pengar
(Lars Winnerbäck)

Ja, jag säger då det

2010-04-17T17:09:00.004+02:00

Finns det någon som har funderat på "ja, jag säger då det" någon gång? Det är tämligen innehållslöst. Det verkar dock som om uttrycket har ett speciellt användningsområde. Jag ser det som en markering att klagosången inom kort är över, att man inte har något mer att kommentera i ämnet.

Och apropå att kommentera så tänkte jag på det här med att kommentera bloggar. Det verkar finnas en kutym för att svara på kommentarer som man får. Man ska tydligen göra det i den kommenterande personens egna blogg, om någon sådan finns. Jag har aldrig fattat varför, eller gjort det själv. För en utomstående kan ju konversationen bli helt obegriplig.

Ja, jag säger då det. Vad säger du? Jag gillar att få kommentarer, även om jag inte alltid svarar.

Du som hade allt att säga
säger ingenting
(Thåström)

Minutiöst

2010-04-16T18:24:00.004+02:00

Jag älskar På minuten, radioleken som går ut på att deltagarna ska tala i en minut på ett givet ämne utan upprepningar, stakningar och flyenden från ämnet eller lokalen.

I år fyllde programmet 15 år i modern tappning. Detta firades med ett jubileumsprogram där lite av det bästa har samlats. Den bästa minuten tycker jag är "Därför gick allt på tok när jag råkade förväxla dalkullor med malkulor". Framför allt tycker jag att slutet är underbart.

Om en månad kommer det att sändas en valspecial med Peter Eriksson, Lars Ohly, Göran Hägglund och Leif Pagrotsky. Jag sätter en spänn på att Ohly är bäst på att dravla enligt konstens alla regler.

Vill du va' min mandarin
så ska jag va' din clementin
och ta dig jorden runt på en minut
(Svensk Pop)

Hopplöst

2010-04-15T20:53:00.006+02:00

Inte långt härifrån ligger Laduviken. Det fanns en tid då den var en vik. Nu är den degraderad till sjö. Vid denna sjö ligger Fiskartorpet, vilken i sin tur ligger vid en övergiven hoppbacke. "Självmördaren" är backens namn. Bara de modigaste hopparna vågade bromsa in på vikens is.

Vid sidan om denna backe sätter jag mig med en matsäck bestående av plättar och Pucko. Dessutom har jag med mig min logikbok. Det blir en dryg timmes studier här, innan jag hoppar på min cykel för att glida nerför stigarna som idag är just avsedda för bergscykling. Jag vet inte om det är trösterikt att säga att det fortfarande går utför.

Bellman besjöng den här miljön i epistel 71:

Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet – hvad?
"Gudomligt att beskåda!"
(Cornelis Vreeswijk)