14 juli 2012

Astrologi eller astronomi – en astronomisk skillnad!

Jag är född den 12 februari. Charles Darwin likaså. En astrolog skulle säga att vi är födda i vattumannens tecken, vilket skulle innebära att vi är uppfinningsrika och skarpsinniga, men samtidigt stillsamma och allvarliga. En något mer utförlig analys skulle säga att vi är nyfikna humanister, att vi gillar att söka samband och sanningar … Och det stämmer kanske. Men vet ni vad? Astrologin är falsk – för den alltid har rätt.

Låt säga att jag förlorade 100 000 kronor på travet i helgen, trots att det stod i mitt horoskop att jag skulle bli lyckosam. Vad skulle en astrolog säga till sitt försvar? Jo, antagligen att detta var en lyckosam händelse i ett längre perspektiv. Kanske blir jag nu botad från mitt spelberoende, vilket blir till en lycklig omständighet i det långa loppet. Och se där, förutsägelsen stämde!

Astrologin är feg. Den vågar inte ha fel. Därför är den ingen vetenskap!

Astronomin, däremot, är en vetenskap. Det är den – astronomiskt – stora skillnaden mellan astronomi och astrologi. Och den viktigaste skillnaden! Men trots denna skillnad blandas de ihop. Anledningen är kanske inte det begreppsliga, utan själva orden.

Båda orden är grekiska sammansättningar. Astro, till att börja med, betyder 'stjärna'. I ordet astrologi kommer suffixet logi av grekiskans ord för 'tala', logo, vilket även återfinns i ordet monolog. Det ordet har sedan blivit 'lära'. Av detta kan man måhända skapa en minnesregel, då astrologin är den förmenta tron på att stjärnor och planeter talar till oss, att de, galet nog, har något att lära oss om framtiden.

Knepigare är suffixet nomi. Det kommer antingen av grekiskans nomos, 'lag', eller nemein, 'ordna'. Enklast är nog att tänka på ordet autonomi, som handlar om att styra sig själv – vi skriver våra egna lagar om universum ... Eller också tänker man sig att astronomen gör en vetenskaplig ordning av stjärnorna, eller snarare himlakropparnas lägen, rörelser och egenskaper.

Astrologin, till skillnad mot astronomin, bygger på myter. Visserligen kan de vara intressanta att söka sanningar i, men en sann vetenskap kan inte ha nyfikenheten som drivkraft. Vetenskapen måste vara kritisk. Nyss nämnda Darwin, som ju är mannen bakom utvecklingsläran, var kritisk mot den mytiska skapelseberättelsen i Bibeln.

Alla dessa tankar går tillbaka till filosofen Karl Popper. Det viktigaste att komma ihåg är att vetenskapen måste vara djärv, inte feg som astrologin. Vetenskapliga teorier måste våga låta sig utsättas för hårda tester. Vetenskapen är en vetenskap om den inte falsifieras. Problemet är alltså att astrologen inte ställer upp precisa hypoteser som vi tillåts motbevisa.

När blir jag rik, astrologen? Vid nästa konjunktion? Snälla, säg!

Popper föddes i lejonet, förresten. Annars kunde vattumannens horoskop funkat bra också. Tänk vad fantastiskt, va?

ödet styrs inte av futiliteter
men av planeter
(Cornelis Vreewijk)

1 kommentar:

Pompom Sönnfors sa...

Jag är en typisk jungfru. Vi är analytiska och rationella och tror inte på stjärntecken.