12 juni 2012

Svensklärare eller svenskalärare?

Heter det svensklärare eller svenskalärare? Kan man fråga en lärare i svenska? En sån borde väl veta vad det heter? Eller? Själv kan jag inte påstå att det är en hjärtefråga.

Fundera fritt över ordet svensklärare ett tag! Om det inte betyder 'lärare i skolämnet svenska', vad kan det då betyda istället? En lärare som lär ut någon förmodad form av svenskhet? Det är inte helt orimligt att tänka sig. Är det därför som många tycker att det här med svensklärare låter helt vansinnigt? För det gör många.

Huvudargumentet för att det ska heta svensklärare är att det finns en regel i svenska språket som säger att tvåstaviga ord på -a, som exempelvis tröja och åska, förlorar sin andra vokal i sammansättningar. Ingen skriver någonsin att "tröjaförsäljningen gick bra trots åskavädret". Inte sant? Men samtidigt skriver ingen heller att "pizzbudet fick sopptorsk", eftersom regeln inte alltid gäller när det kommer till lånord, som pizzabud, eller nyare uttryck, som soppatorsk.

Vissa menar att det bör heta svenskalärare för att det är mer "logiskt" än svensklärare. Den logik som det syftas på är förstås att ämnet heter svenska. Men logik och språk går sällan ihop. Om det ska heta svenskalärare borde det rimligtvis också heta historialärare och inte historielärare. Ställer alla upp på det?

Samtidigt, hur låter det med rysklärare, japansklärare, grekisklärare och italiensklärare? Lite som sopptorsk, inte sant? Och vad kallas egentligen en lärare som undervisar i det kinesiska språket? Kinesisklärare?! Tveksamt, det låter nästan bättre med kinesiskalärare. Ordet kinesiska, i betydelsen 'kinesiska som skolämne', är också nytt i skolvärlden, vilket gör det fullt jämförbart med soppatorsk, där soppa ju betyder 'bränsle'. Ska vi låta undantagen bli regel?

För om vi ska bestämma oss för något bör vi vara konsekventa. Låt oss i så fall behålla vokalen när skolämnet avses, men aldrig när sammansättningen gäller nationaliteten eller språket. Med denna regel heter det alltså svenskalärare, precis som det heter franskalärare och spanskalärare. Och på köpet får vi också ord som engelskabok, franskalektion och spanskaundervisning, medan det även i fortsättningen heter svensktalande och kinesisktalande. Det kan fungera! Men är det lätt att lära ut för en lärare i svenska?

När det gäller ordlistan skriver Svenska Akademien att svenskalärare är okej men "vardagligt". Själv tycker jag att Akademien borde ha skrivit att det kan uppfattas som stötande för vissa lärare i svenska … Eller, skämt åsido, det är väl snarare vissa påflugna tyckare, så kallade språkpoliser, som nuförtiden fördömer svenskalärare. Bara en sån sak som att det faktiskt finns svensklärare som kallar sig svenskalärare är ett tecken på att bruket är vida spritt.

Så, vad blir då slutsatsen? Jo, att skriva svenskalärare är minst lika okej som att skriva svensklärare. En lärare som undervisar i svenska bör dock kunna argumentera för sitt val om denne kallar sig för svenskalärare, annars är denne inte mycket till lärare i svenska.

swing it, magistern, swing it
det är tidens melodi
(Alice Babs)

9 kommentarer:

Sandra sa...

TACK för detta inlägg! Blev tvungen att citera dig (och skrev självklart med webbsidans adress) då en dam menade på att nej, hon var inte svensklärare för då hade hon minsann inte skrivit "svenskalärare" som jag precis gjort, men det är jag och jo, det gör jag! :$

Anonym sa...

Det låter som att du skulle kunna vara rätt person att svara på en fråga som vi har haft en stor diskussion om i klassen :)

Nämligen användningen av hade och skulle... Hur låter detta?
"Du hade kunnat..." "Du skulle ha kunnat..." "Du kunde ha..."

Wickawd sa...

Spännande! Jag är framför allt nyfiken på nästa verb i meningarna. Du kunde ha avslutat meningarna. :)

"Du hade kunnat gjort det" anses ofta vara fel, medan "Du hade kunnat göra det" är rätt. Och samma sak är det med "Du skulle ha kunnat gjort det", där "Du skulle ha kunnat göra det" oftast anses som rätt.

Problemet kallas för dubbelt supinum och är en verklig klassiker. I skrift är det kanske bäst att undvika skrivsättet, eftersom många irriterar sig, men i tal är det helt okej.

Martin Larsson sa...

Detta inlägg gav mig en tankeställare. Tack för det :)

Anonym sa...

Inflickar med:

Vila i frid Alice Babs

Anonym sa...

Svenskalärare är sålunda inte heller svensktalande utan svenskatalande.

Rickard sa...

Nej, "Anonym", det följer inte logiskt. Jag argumenterar för att skolämnet "svenska" (med litteratur och realia) inte är samma sak som språket "svenska".

Anonym sa...

Inte bara "svenskalärare" är felaktig nysvenska. "När det kommer till" är lika fel! Det är swenglishka ("when it comes to")! En annan swenglishk skrivregel är "en till gång" ("one more time"), som språkskitare borde ta in bakom pannbenet. Gå om SFI och lär er svenska, nötter!

Håller med sista "Anonym" här att just så är det. Ska nyspråket vara logiskt och konsekvent så skriver i fortsättningen svenskalärare, svenskaböcker, kyrkatorn, skolarektor.

Anonym sa...

Och dessutom så är inte Språk- och fornminnen riktigt med på resonemanget heller:

http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/sprakradgivning/frageladan.html?url=-27634753%2Fcgi-bin%2Fsrfl%2Fvisasvar.py%3Fsok%3Dl%25C3%25A4rare%26svar%3D28121&sv.url=12.c17e514db30bb2a810ea

Svenskalärare skulle kunna höja sin svenskakompetens och höja nivån på skolaundervisningen om de går om SFI (Svenska för intelligensbefriade). Skolaeleverna har väl rätt till en god förberedelse inför gymnasium- och högskolastudierna, inte sant? Och fortsätt för allt i världen bara med satsradandet, det smular definitivt inte sönder texten, det höjer snarare texten till språkmässig oanade höjder, speciellt långa texter lämpar sig för det patologiska nymodet med satsradande.