25 maj 2012

[Ordet] Färst

Adjektivet i superlativ är färst. Få, färre – färst. Vad annars? Det är böjningsmönstret. Det är så man komparerar . Jämför det med stor, som också är ett oregelbundet adjektiv. Det är inget konstigt!

Färst är enkelt. Färst är smidigt. Men framför allt är färst naturligare än alternativen, såsom "lägst antal" eller "det minsta antalet" eller nåt sånt. Varför krångla till det? Att färst skulle låta löjligt håller jag inte med om. Löjligt vore det om det hette fåast eller fåaste.

Ett annat argument är att färst inte finns. Det är verkligen inget bra argument. När finns ord? När nån kändis säger det på teve? När nån djupsinnig författare använder det i en bok? När åtminstone några använder det? I så fall finns färst ...! Men vi kan kolla i ordlistan också:

" adj.; komp. färre ● i ringa antal – Som superlativ kan man använda formen färst."

Kolla, ordet rekommenderas till och med särskilt av Svenska Akademien! Och Språkrådet rekommenderar också färst. De två tyngsta namnen i den språkvårdande branschen säger att det heter , färre och färst. Och jag gör det ju också! Vi är inte färst!

Ett tredje argument är att färst skulle vara ett nytt ord. Det är också felaktigt. Ordet användes ända in på 1800-talet, även om det var sällsynt. Och sedan glömdes formen nästan helt bort. Låt det inte hända igen! Använd färst!

säg det med en sång
(Lena Andersson)

Inga kommentarer: