4 oktober 2011

Bara för att

Att är inget stort ord, men det är kanske det viktigaste ordet vi har. Om att utelämnas eller skrivs fel kan en hel mening bli obegriplig. Därför ska jag nu skriva bara för att ... Men först lite snabba fakta:

1) Att är ett av de äldsta orden i vårt språk.
2) Att är troligen det tredje vanligaste svenska ordet.
3) Att tillhör två ordklasser – i den ena är att i en klass för sig!

Som subjunktion (eller underordnad konjunktion) brukar ordet att behandlas ganska väl, men i sin egen ordklass, som infinitivmärke framför infinitivformer av verb, händer det ofta att att inte får vara med. Det är sorgligt, för att försöker bara – att – hjälpa till. Att vill ju visa att någon verksamhet kommer – att – ske!

Detta fenomen kan bli rejält iögonfallande i tidningsrubriker. Det kan vara svårt begripa varför, så att säga. Men det finns ett långt allvarligare problem. När att har rollen som just infinitivmärke blir att ofta uppläst som "o" eller "å". Detta är helt i sin ordning, men när att stavas på samma sätt blir att en ledsen ledsagare. Och ännu ledsnare blir att när ordet och får ta platsen. Det heter exempelvis aldrig någonsin:

* Jag älskar o blogga.
* Å blogga är det bästa jag vet!
* Bloggen funkar och uttrycka sig på.

Det här är usel svenska – för ATT uttrycka sig milt. Och det värsta är att det är vanligt också. Prova bara att googla den första meningen. Att folk inte skäms!

Jag hörde trummorna på stan
De sa att du lämnat mig
(Eldkvarn)

1 kommentar:

Anonym sa...

Att jag aldrig tänkt på att "att" är en homonym innan :)