27 juli 2010

Omständligt om ständigt omständliga omständigheter omkring omständig

Om man är osäker på hur ett ord stavas kan man googla det för en fingervisning. Men hur ska man förhålla sig när ordet omständig vinner matchen med bara 55 % av träffarna i fajten mot omständlig? Visserligen handlar många träffar om just stavningen, men ändå – ska man stava som de flesta gör? Är omständig rätt? En sak är i alla fall säker: omständigheterna är förmildrande när det kommer till omständig.

Det är ironiskt alltihop. Omständligt verkar vara för omständligt att skriva, för att inte tala om att säga det. Många vill därför påstå att ingen uttalar l:et. Det är säkerligen för mycket sagt. Ett mycket bättre argument om varför omständigt är ständigt förekommande är ordet omständighet. Just detta lyfter även Akademien fram i Svensk ordbok. De formulerar sig så här i en faktaruta till omständlig: "Stavningen *omständig är inte ovanlig (ofta säkert under inverkan av omständighet) men felaktig." Dessutom kan ord som ständig, självständig och fullständig räknas upp, medan ständlig inte finns.

Akademiens historiska ordbok, SAOB, har faktiskt en artikel om omständig med olika betydelser, varav de första dödförklaras och den sista, som har samma betydelse som omständlig, noteras som ovårdat och föga brukligt. Den första betydelsen, ’som står l. befinner sig runt omkring’, sägs komma från tyskans umständig, medan vårt nutida omständlig kommer från umständlich. Tyska ändelsen "-lich" blir nämligen i svenskan alltid "-lig". Betydelsen idag är som bekant att något är alltför detaljerat, utförligt eller långrandigt. Man går liksom som katten kring het gröt. Det är krångligt och besvärligt.

Detta är, som sagt, mycket debatterat redan. För att komma med något som inte är helt uttjatat kastar jag fram en till teori. Det där lilla l:et är knappast i blickpunkten; det står i slutet av ordet, i skuggan av d:et och innan i:et. Det är alltså omständigheter i ordet självt, kring den lilla bokstaven l. Gör omständigheterna idag att vi har för bråttom att upptäcka de små detaljerna i vårt språk? Eller är vi kanske för slappa för att uttala det?

Så när allt kommer omkring, så att säga, måste omständigheterna till omständig betraktas. Det är inte säkert att omständig under alla omständigheter är en felstavning. Det kan kanske vara en fråga om ordval. Men argumenten för omständig omringar på nära håll. Snart är säkert omständig ständigt okej, men inte än. Språket är inte beständigt.

Inte mycket att orda om
(Torsson)

Inga kommentarer: