16 februari 2010

[Ordet] Semla

Jag är inte överförtjust i bakverk, men en semla sitter sällan fel. Ordet smakar gott i munnen också – framför allt idag, då det är fettisdagen! Själv tjuvstartade jag dock igår. På påsen från konditoriet står det att läsa att semlan troligen kom till Sverige på 1500-talet, och att ordet kommer från latinets simila. Om vi börjar med ordlistan, så står det:

semla s. -n semlor fettisdagsbulle

Det latinska ursprunget verkar stämma, då det kommer av ordet för det finaste vetemjölet. På fornsvenska sa man sembla, säger SAOB. Vårt nutida ord har sitt första belägg i början på 1910-talet. Förr var semlan utan grädde, alltså blott en lång eller oval vetebulle utan grädde, men med mandelmassa och lite kryddor.

Kärt barn har dock många namn. På finlandssvenska är semlan en småfranska eller ett mindre formbröd. För att vara säker på att få en semla på ett konditori i vårt östra grannland, och dessutom i vissa av våra landsändar, så bör man säga fastlagsbulle istället. På dialekt kan man också säga hetvägg, om semlan serveras med varm mjölk. En fettisdagsbulle slinker, som sagt, också ner, gärna med en kopp kaffe och ett gott sällskap.

Våld och förtryck det gör mig ledsen
men kaffe och bullar gör mig glad
(Tage Danielsson)

1 kommentar:

Olof sa...

"Semlor utan grädde är som kärlek utan kyssar!" Har jag hört. Fast kaffe ska det väl vara, egentligen. Personligen tycker jag inte grädde i kaffet är någon höjdare. Vilket dock får mej att tänka på en annan vits: "Grädden är tyvärr slut, vill ni ha kaffe utan mjölk istället?"

Om man flamberar en semla, blir det en brandvägg då?

Ja, sällskapet var gott i synnerhet, och visst var de en smula godare?