1 januari 2010

[Ordet] Bakfylla

Gott nytt! Ett nytt år kräver nygamla idéer. Under denna rubrik tänkte jag skriva om mina associationer av ett ord – ett ord som känns aktuellt på ett eller annat sätt. Och vad kan passa bättre en dag som denna än kvardröjande känslor från det förra årtiondet?

bakfylla s. <vard.> bakrus

Ordet är alltså markerat som vardagligt i ordlistan. Det är inte så konstigt kanske om man betänker att ordet knappast låter som något som inte ens en snurrig vetenskapsman skulle rubricera fyllans följdverkningar. Om man slår på bakrus finns ingen sådan markör, men däremot står 'tillstånd efter alkoholberusning' som en definition. Här finner Akademien alltså en stilskillnad som jag inte uppfattar. Lyckligtvis är de absolut konsekventa och finner fylla och vardagligt likaså, med 'stark berusning' som förklaring.

Kan man tala om en gradskillnad här, att ett bakrus är av lindrigare art än en bakfylla? Kanske, men vem säger att hen är bakrusig dagen efter? Nog för att man kanske känner efter lite extra om man är bakfull … men nej. För mig låter bakrus högtravande eller litterärt. En fullgod synonym till bakfylla är väl annars baksmälla (som är ungefär dubbelt så vanligt enligt Google). Där finner jag ingen skillnad alls. Kopparslagare däremot, det ordet syftar ju bara på huvudvärken, eller bara och bara; det är ju knappast en bisak i sammanhanget.

Men tillbaka till ordet bakfylla, är det inte ett litet konstigt ord när man funderar på det lite nyktert? Det skulle kunna betyda något annat än det faktiskt gör. Om man slår i SAOB finner man något lite lustigt: det står med, men som ett verb. Det ska vara något gammalt fackuttryck för att vid en kajbyggnad förse en mur med fyllning på baksidan. Jag vet inte hur tänkvärt det är egentligen; att associera till vatten och murar. Bakfyllan kommer väl främst av att kroppen blivit uttorkad, menar jag.

Annars finns det ju många kollriga uppfattningar kring alkohol och bakfylla, till exempel skrönan att Systembolaget häller kräkmedel i spriten. Hur den har kommit till är väl inte särskilt svårt att förstå en dag som denna. Men en myt är i alla fall hundraprocentigt sann: man blir lättare full av champagne. Det kanske är någon form av tröst för vissa huvuden som våldgästats av kopparslagare på årtiondets första dag.

Det är bara genom dimmor som jag går

Det är alltid dagen efter
och nästan alltid lika långt till vår
(Ola Magnell)

Inga kommentarer: