9 april 2009

En försagd person säger inte för mycket

Vad försagd betyder är knappast genomskinligt. Det är ett förunderligt ord. Man skulle kunna tro att den försagde har sagt för mycket, men i själva verket är det ju närmast tvärt om; en försagd person säger inte mycket alls – den försagde försäger sig inte.

Att ordet är ganska knepigt vittnar SAOL om, då Akademien anser att ordet tarvar en förklaring: 'blyg och osäker'. En definition som jag kan tycka är alltför knapp. Bonniers ordbok väljer dock att gå ett litet steg längre: 'blyg o. skygg, osäker'. Men är inte den försagde lite feg också? Kanske konflikträdd rent av?

Tydligen har den bibetydelsen försvunnit på något sätt, för funnits har den i alla fall. SAOB ger mig nämligen rätt. I artikeln om försagd – som trycktes 1927 – står bland annat följande: "som på grund av bristande tilltro till sig själv är rädd l. tveksam i sina handlingar l. ord". Om avledningen försagdhet står till och med att ordet förr hade bibetydelserna 'modlös', 'modfälld' eller 'rädd'.

Historien bakom ordet är tänkvärd. Sagd kommer nämligen inte från säga, utan är folketymologiskt. Det ord som kanske bäst beskriver det svenska lynnet är nämligen försvenskad tyska. Det är verzagt, som ungefär betyder 'modlös', som ligger bakom. Modlös är visserligen också intressant, men det är ett annat inlägg, som det brukar heta. Min försagdhet förbjuder mig.

1 kommentar:

Hanna Eklund sa...

Tack för förklaringen! Jag sitter och läser Quintilianus och blev tvungen att söka på försagdhet efter följande stycke: "I sanning säger jag - motvilligt, eftersom det kan leda till missförstånd - att försagdheten (som även om den är en brist som vinner våra hjärtan och lätt kan vändas till en förtjänst) ibland är till hinders; för många har den lett till att begåvningens och flitens förtjänster inte kommer i dagen utan går till spillo någonstans i skymundan. Om någon av mina läsare kanske ännu inte riktigt förstår att skilja på vad som menas med dessa ord, då skall han veta att det jag klandrar inte är försyntheten utan försagdheten, en ängslan som hindrar tanken att göra det som måste göras. Denna ängslan får oss att bli förvirrade, ångra vad vi gett oss in på, och plötsligt stå tysta. Vem kan väl tveka att räkna som en brist en känsla som får oss att skämmas att göra något hedersamt?"
Bästa hälsningar,
Hanna Eklund, Karins Magasin www.karinsmagasin.se