8 april 2008

Läsbarhet

För närvarande sysselsätter undertecknad sig med uppsatsskrivande om skillnader i läsbarhet mellan vanliga dagstidningar och gratistidningar. Den otvivelaktigt mest omskrivna forskningsmetoden för att fastställa läsbarheten hos brukstexter kallas LIX, läsbarhetsindex.

Metoden som utvecklades på nittonhundrasextiotalet av pedagogikforskaren Carl-Hugo Björnsson kan måhända kritiseras för att vara alltför mekanisk då allenast meningslängd och ord med fler än sex bokstäver betraktas, men den är kolossalt användbar. Magiska formeln är snittmeningslängden adderat med antalet långa ord i procent. Om resultatet underskrider trettio är textavsnittet jämförbart med barnbokstexter och om resultatet överskrider sextio betraktas textmassan som svårläst och byråkratisk.

Nå, vad tyckte du om texten ovan? Den ligger på skyhöga 72. :)

2 kommentarer:

Arwen sa...

*skratt* Du ska inte skriva så svårt och byråkratiskt älskling! Nästa gång vill jag ha under 30.

Olof sa...

Ja, nog kunde den bearbetas lite för bättre läsbarhet. Man behöver ju inte så att säga böja sig baklänges för att skriva överlånga ord som "nittonhundrasextiotalet" heller. Andra faktorer som påverkar läsbarhet är ju höger- och vänstertyngd. Jag anar att Hellspong och Ledin, liksom Ehrenberg-Sundin et al. kommer bli dina vänner.